När kriget kommer

Hittills har jag levt hela mitt liv i fred och borde kanske av den anledningen inte skriva en krönika om krig. Men det började med att jag inte kom ihåg vad min mormor hette när hon var liten flicka.

I NÄRHETEN. I Boden övade militärer krig i veckan som gick. Hur trygga är vi i Sverige, egentligten? Och hur många av oss tar inte freden för given, undrar NSD:s krönikör Jessica Rosengren.

I NÄRHETEN. I Boden övade militärer krig i veckan som gick. Hur trygga är vi i Sverige, egentligten? Och hur många av oss tar inte freden för given, undrar NSD:s krönikör Jessica Rosengren.

Foto: Linnea Bergenudd

Norrbottens län2014-11-14 09:30

Min mormor flydde i en båt med 14 andra över från Finland till Sverige någon gång mellan åren 1939-1945. Hon var ett av 80 000 finska krigsbarn som kom hit under andra världskriget. Hon såg bomberna falla i sitt hemland. Tyvärr gick hon bort redan när jag var liten. Hade gärna lyssnat på hennes historia.

Så kom det sig att jag intervjuade en brandman för några veckor sedan och vi kom in på det här med finska krigsbarn. Jag berättade om mormor men kom inte på vad hon som barn hette i efternamn.

Jag letade i minnet och blev lite överrumplad när jag inte fann något. Irritationen satte sig som en tagg i bröstet. Hur kunde jag glömma?

Några dagar efter det kunde jag se ett känslosamt inslag i Nordnytt om just finska krigsbarn. Det var Eila som berättade hur hon som fyraåring evakuerades från Finland till Sverige för 70 år sedan. Vi har levt så länge i fred att vi knappt känner till något annat, men i vårt land finns historier som snuddar vid det som fortfarande är så nära att man kanske har en mormor som fått lämna allt hon har. Vi har många medborgare vars familjehistorier domineras eller har spår av krigshändelser.

Det sägs att det tar tre generationer för ett land att glömma ett krig. Sverige har inte haft krig på 200 år.

Men tänk om vi plötsligt en dag står inför ett reellt hot. Med tanke på vilket rabalder en okänd farkost i vattnet kunde skapa vågar då inte jag ens försöka föreställa mig hur vi skulle hantera det om vi hamnade i riktiga svårigheter.

I tisdags gick SVT:s Korrespondenterna som handlade om Ryssland. Och hade inte tankarna snurrat igång innan så gjorde de det då. Programmet försökte besvara frågan vad som är Vladimir Putins vision för sitt land och för oss i väst? Putins sändebud Sergej Markov sade att "det som pågår idag är ett krig, som västmakterna med USA i spetsen har förklarat mot Ryssland". I hans värld utsätts Ryssland för rasism från den politiska eliten inom EU. "Befria era länder från russofobin så blir livet lättare för er", sade Markov.

På hemmaplan genomfördes i veckan insatsövningen Höstlöv i Boden. I den gråaste av årstider övade 700 deltagare krig. Medan tidigare militärövningar inriktats mot fredsbevarande insatser utomlands rapporterade SR Norrbotten att den här snarare, men inte bara, gick ut på att försvara det egna landets gränser. Scenariot var att vi blev anfallna av fiender.

Hur troligt är det att det skulle ske på riktigt, kan man undra? I Korrespondenterna sade Sergej Markov att Sverige inte behöver oroa sig, men att det bör Lettland och Estland göra.

Ryssland verkar vara på dåligt humör och de baltiska länderna gör sig redo att försvara sig. Sverige är tydligen rätt lagom ointressant. Men i programmet råder Vytautas Landsbergis, före detta statsman som ledde Litauen till dess självständighet 1991, alla grannar till Ryssland att inte vara naiva eller förlita sig på avståndet.

NSD har i veckan rapporterat mycket kring de vapentester som Försvarets materielverk vill låta genomföras i Jokkmokksfjällen. Rapporteringen har handlat om ilskan mot att Jokkmokkarnas mark tas i beslag och att de fördrivs från hus och stugor.

Ryser lite vid tanken. Scenariot låter ju obehagligt likt ett riktigt krig även om skillnaderna är lika milsvida som fjällen i sig. I ett verkligt krig skulle visserligen marken också vara det intressanta, men varken människorna eller naturen skulle visas någon respekt. Ingen skulle knacka på dörren hos lokalbefolkningen innan och säga "hörrni, nu tänker vi skjuta lite grann så vi ska köra er i säkerhet först".

Nackenchock versus politik 1-0... Barnlämning...

Den nyhet som kanske ändå fick bäst genomslag i veckan som gick var den om Arjeplogs kommunalråd Britta Flinkfeldt Jansson (S) som kastade kläderna i Jutiskalendern. Pengarna från försäljningen går till cancerforskning. "Tänk att få nakenchocka en hel bygd! Äntligen!", twittrade kommunalrådet själv. Samma dag kom också beskedet att C valde att inte samarbeta med V och Fp och därmed kunde S behålla makten i Arjeplog. Konstigt nog fick den nyheten inte lika stort genomslag.

När är det okej och inte att som ledig förälder lämna sitt barn på förskolan? Om den artikeln blev det över 50 debattinlägg på NSD:s Facebooksida i måndags. Trots att gränsdragningarna i den frågan inte är helt enkla svarade Luleå kommun att de ser någon anledning att se över regelverket.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!