Redan 1948 fick Rolf Ericson en bild publicerad i NSD och den är med på Havremagasinet. Den visar en äldre dam som dricker kaffe under Barnens dag i Boden.
– Då hade jag ingen tanke på att bli fotograf men kanske bidrog NSD-bilden till att jag senare blev pressfotograf. Då var det musiker jag ville bli.
I Stockholm blev han etablerad musiker och spelade i olika orkestrar, mest i Seymour Österwalls storband som var husband i Nalens stora sal. Samtidigt studerade han konst på Grünewalds konstskola och musiken var hans levebröd.
Konststudierna fortsatte sedan i Paris hos André Loth där han kom i kontakt med fotografer, bland andra Henri Cartier-Bresson som han också fotograferade, samt den välkände svenske fotografen Rune Hassner som tyckte att Ericson skulle ägna sig åt fotografering. Saarbrücken i Tyskland blev nästa anhalt där Ericson utbildades sig i foto under två år.
Tillbaka i Sverige gjorde han först värnplikten som fotograf i vid Försvarsstaben innan han fick anställning på Åhlén & Åkerlunds förlag och fotograferade till exempelvis Året Runt, Veckorevyn och Se. Därefter blev det sex år på Expressen innan han anställdes på Dagens Nyheter där han blev kvar i 34 år fram till pension. Mer än 800 000 bilder har tagit under sitt liv som yrkesfotograf och han har donerat sin stora bildsamling, sitt portabla fotolaboratorium och kameror till Norrbottens museum.
Rolf Ericsons intresse för konst märks i hans bostad där tavlor av många konstnärer finns, också en del egna verk. De egna målningarna har oftast starkt förenklade, renodlade motiv i form och färg. I några fall finns ett tydligt släktskap med målningar av förre kamraten Stig Sandberg, målningar av honom visas samtidigt i Havremagasinet.
– Om man ska återge verkligheten och detaljer kan man ju fotografera, kommenterar Ericson. Trots olikheterna tror jag att jag haft nytta av konststudierna i fotograferandet, oftast komponerade jag bilden i kameran och beskar sällan bilden i efterhand. I mesta möjliga mån undvek jag att använda blixt, ville ha det naturliga ljuset.
Som pressfotograf hade Ericson under många år Nordkalotten som specialområde, han var exempelvis 82 dagar i Kiruna under gruvarbetarstrejken 1969/70. Det blev också många uppdrag över nästan hela världen där hans språkkunskaper i engelska, tyska och franska kom väl till pass.
– Ofta kom uppdragen med kort varsel. Jag hade alltid två väskor färdigpackade med utrustning och kläder. En mindre för kortare enkla resor och en större för besvärligare uppdrag. Ena dagen kunde jag vara i New York, andra i Hongkong, sedan hemma ett par dagar innan det bar av igen.
Många uppdrag har varit tillsammans med kända skribenter och många bemärkta personer har varit framför kameran, några divalater eller problem med ”kändisar” har Ericson inte stött på.
– Jag var en ganska färsk fotograf och hade uppdraget att fotografera en vapensamling på slottet. Plötsligt skymde en person bakgrunden och jag skulle just ropa att han skulle flytta sig då jag såg att det var kungen, Gustav VI Adolf. Han var intresserad av vad jag gjorde och efter samtalet fick jag en slant till fika.
– Senare bevakade jag hans Eriksgata där han bland annat besökte kraftstationen i Harsprånget. Jag hade tappat mina papper och blev därför inte insläppt så jag ställde mig utanför för att ta en bild då kungen anlände. När han kom fick han syn på mig, stannade och sa: ”Är det inte Ericson?”. Han tyckte att bilderna av vapnen hade blivit bra och jag förklarade varför jag stod utanför. ”Ericson följer med mig!” deklarerade kungen och in kom jag.
Även om de flesta jobben var planerade så kan det ibland gälla att vara på rätt plats vid rätt tillfälle och ha en kamera. Ericson och en skribent övernattade på hotell Polar i Rovaniemi i samband med ett uppdrag. När Ericson går i hotellkorridoren möter han plötsligt Golda Meir. Snabbt hinner han ta några bilder innan hon och säkerhetsvakterna försvinner. Det visade sig att hon var på ett topphemligt möte med ryssar.
Ericsson framkallade och skickade bilder med telefoto till DN som publicerade nyheten. Den uppmärksammades internationellt och dagen efter kryllade det av journalister och fotografer på hotellet.
– Då hade jag, Golda Meir och ryssarna lämnat Rovaniemi. Det var ett riktigt scoop.