Det har gått åtta år sedan sist. Då debuterade Stockholmsbaserade Lisen Elwin med Coming home. I dag har hon bytt engelskan och det countryinspirerade till svenska och vispop med americanainfluenser. Med färska albumet I mitt akvarium är hon just nu ute på turné, och stannar till i Piteå på onsdag och Luleå på fredag.
Två ganska intima spelningar i Norrbotten väntar - gör du dem helst så?
- Det är lite olika. Jag kan lika gärna stå på en stor scen, men jag gillar nog att skapa en intim känsla även när det är stort. Men det hör mycket ihop med skivan. Den är väldigt personlig, med både självupplevda och självutlämnande texter, säger Lisen och fortsätter:
- Jag är inte rädd för att stå rakt upp och ned i ett litet rum. Jag hade till exempel en mindre release av skivan hemma i mitt vardagsrum.
Det var ett tag sedan första skivan kom, varför har du väntat så länge?
- Det var en lång process med första skivan också. Jag har hållit på med musik så länge jag kan minnas. Med första plattan turnerade jag ganska mycket också. I USA, på Irland, i England. Jag kände att jag behövde släppa den innan jag kunde börja med nästa. Men nu ska det inte ta lika lång tid.
Du valde en lite annan väg än din familj (Lisens pappa är tv-journalisten Göran Elwin och syster är Cissi Elwin Frenkel (Bullen, Ica-Kuriren)) - vad lockade?
- Ja, alla i min familj är akademiker men jag kände tidigt att jag hade ett annat konstnärligt behov. Jag hoppade av gymnasiet och började på en musikutbildning där jag plötsligt träffade likasinnade. Jag har aldrig haft ett fast jobb och det händer väl att jag fortfarande undrar när jag ska bli vuxen och klippa mig. Men jag känner att jag är på rätt plats.
Apropå rätt plats - du är ganska bekant med länet, eller hur?
- Ja, i början på 90-talet bodde jag faktiskt i Luleå under ett och ett halvt år. Jag spelade med dansbandet Serenad. Vi spelade bland annat på Cleo och åkte även runt till andra delar av länet. Jag hade ganska mycket scenskräck då så det där var en jättebra skola. Efter ett tag kände jag dock att jag ville göra min grej. Min egen musik.
Förutom en Sverigeturné, väntar också en fängelseturné - hur kommer det sig?
- Jag har alltid känt ett socialt engagemang. Jag har nog känt igen mig i den där sårbarheten. Så jag har jobbat mycket med Stockholms stadsmission och har även ett musikprojekt med internerna på Mariefredsanstalten. Jag tror verkligen på musiken som helande, som ett sätt att börja om på nytt och tänka i andra banor.