Varför finns det så mycket elakhet, ondska och trångsynthet i världen?
Hur kan människor vara så fördömande, så grymma?
Hur kan någon ta sig rätten att döma en annan människas sätt att leva – så länge det inte skadar någon?
Homosexuella, bisexuella och transpersoner – hbt-personer – kan bli ifrågasatta fortfarande 2015. Hur kan det vara möjligt? Var och en måste få leva sitt liv hur hon, han eller hen vill. Ingen annan har någonting med det att göra. Ingen annan har rätt att lägga sig i det.
Vi är människor allihop. Oavsett kön och sexuell läggning är vi i första hand människor. Det är det enda intressanta. Vi är alla människor av kött och blod och med känslor som ingen har rätt att skada fysiskt eller såra känslomässigt. Vi är alla lika mycket värda – på alla plan.
Alice Snöfrosts berättelse träffar mig gång på gång i hjärtat. Jag ska berätta på vilka ställen och varför:
När Alice berättar att hon redan som liten kände sig annorlunda men inte vågade säga något av rädsla för att bli retad. Det är förfärligt att personer redan som barn vet att de kan bli retade om de säger vissa saker och att de därför håller det inom sig. Tänk att ett barn plågas men inte vågar dela det med någon av rädsla för att få det ännu värre då. Det kan inte få fortsätta att vara så. Så ska barn aldrig behöva känna. Varje plågat barn ska kunna berätta och få hjälp med sina tankar och känslor.
När Alice säger att hon kände rädsla för allt som hon skulle behöva gå igenom vid ett könsbyte. Det var inga ingrepp hon tänkte på, inga fysiska saker. Det hon hänvisade till var att hon visste att folk skulle prata om henne och stirra på henne. Det var inget vänligt prat hon förutsåg, det var skvaller och gloende som ingen ska behöva utsättas för.
När Alice förklarar att hon flyttade från Kalix till Piteå för att det är en större stad med större öppenhet. Ingen person ska behöva flytta för att bli accepterad och få ha sitt liv i fred.
När Alice säger att det görs narr av transsexuella. Ingen har rätt att göra narr av någon annan. Hur kan någon ta sig rätten att göra det?
När Alice berättar att hon har drabbats av några jobbiga förluster. Några personer vill inte ha med henne att göra längre. Att hon kom ut som transsexuell gjorde att människor som stått henne nära inte ville umgås med henne längre.
Tommy fick i deras värld inte bli Alice. Det är för mig fullständigt obegripligt. Jag tänker att de ”vännerna” ändå inte var riktiga vänner. Kanske är det bra att Alice blev av med dem.
I somras gick jag i Pride-paraden i Pajala. Jag minns det med oerhört stor glädje. Arrangörerna hade dagen innan pratat med varandra om att det skulle vara pinsamt om det bara blev tio personer som kom för att gå i paraden.
De hoppades på i alla fall hundra. Det kom tusen! Tusen personer gick i Tornedalen Pride.
Tusen människor visade sin sympati och sin åsikt – ville förklara att Tornedalen är en inkluderande plats där det är okej att vara ”annorlunda”, där var och en får vara just den hon eller han, eller hen, är. Det var gränslöst stort. Det var bland det härligaste som jag har upplevt.