"Ja är ledsen, men er premiärminister har blivit mördad", sade kyparen när han kom med frukosten i restaurangen på hotellet i Negombo, Sri Lanka, den 1 mars 1986.
En journalist ska ju helst befinna sig på rätt plats vid rätt tidpunkt. Århundradets nyhet hade inträffat hemma i Sverige och där satt jag och såg vilset ut över Indiska Oceanen. Vad var det egentligen som hänt? Jag längtade hem.
Vingresors anslagstavla med nyheter hemifrån hade en kort text om att Olof Palme blivit skjuten, men inget om att skottet var dödande.
Det rådde ingen nyhetstorka där på Sri Lanka, "Indiens tår". Landets tv-kanal visade visserligen en oändlig landslagsmatch i cricket, men nyhetssändningarna lades om för att rapportera om mordet i det där landet långt borta i norr.
Visserligen kände jag till Olof Palmes engagemang för utvecklingsländerna, men plötsligt framstod hans storhet här i tredje världen. Han var ju mycket större än jag kunna ana.
I lankesiska tv-nyheterna kunde vi följa polisarbetet i jakten på mördaren, intervjuer med Ingvar Carlsson, polisledning och kommentarer av premiärministrar världen över. Vi såg också inslag från kommunistpartiets kongress i Moskva, där en tyst minut hölls för den mördade svenske statsministern.
Och det var inte bara i tv. När vi gick ut på stan i Negombo möttes vi av beklaganden i butikerna.
– I'm so sorry for your prime minister Olof Palme, sade en butiksägare och gav oss en toddy som tröst.
Alla tycktes känna till Olof Palme och de satte sådant värde på hans insatser. Hans storhet blev så påtaglig, så mycket större än vad svenska massmedier lyckats förmedla under hans livstid.
Det blev en sen återkomst till ett Arlanda med tända ljus vid den mördade statsministerns porträtt. Under dagen hade världens ledare anlänt för att delta i begravningen.
Hemma i Luleå fick jag veta vad jag gått miste om på NSD när århundradets mest dramatiska händelse skulle skildras. Hur vi nästan missat mordet, men räddats av en polispatrull som hämtade den nytryckta lördagstidningen och såg att vi inte hade något om skotten på Sveavägen. Lördagstidningen fick göras om där på natten och sedan gavs en extra söndagstidning ut.
Efter mordet på Olof Palme var inget sig likt i Sverige. Vi fick bevittna en amatörmässig mordutredning som bara gödde privatspanare och vi fick uppleva ett Sverige som krympte ute i världen. Gå idag ut på en gata i Colombo på Sri Lanka och fråga vem Fredrik Reinfeldt eller Stefan Löfven är. Lankeserna kommer inte att ha en aning.
Mordutredningen då? Ja, den kom inte längre än till en friad Christer Pettersson. NSD var dock den första tidningen som vågade namnge Pettersson och med en stor bild över förstasidan.
Palmeutredningen fick starta om från grunden efter villospåren och med en ny ledning. Två Palmemordutredare kom på besök på NSD. De ville gå igenom alla bilder från Olof Palmes besök i Norrbotten. Fanns det någon person som återkom på bilderna? De satt där i ett par dagar i vårt arkiv och granskade bilder och negativ. Gärningsmän brukar synas i ett mordoffers närhet en tid innan hen slår till.
Vi fick inte veta om Palmeutredarna fann någon misstänkt person. De var tystlåtna om vad de såg.
Kanske finns mördaren där på någon bild i NSD:s bruna arkivkuvert som nu förvaras hos Norrbottens museum.