Inte kan jag skriva om det

Jag har så många roliga historier som jag inte kan skriva om, för alla skulle tro att det var jag. Som storyn om en mamma som letade efter en napp i skötväskan på ett café och råkade fiska upp en blöja istället. En bajsblöja. Icke istoppad i påse. Bajsblöjan var wild and free. Jag såg allt med egna ögon.
- Oj då, har jag glömt den här?; sa hon och la tillbaka (den stinkande) blöjan som om ingenting hade hänt.
Jag fortsatte dricka mitt kaffe och låtsades också som om ingenting hade hänt, men jag undrade varför hon inte gick och slängde bajsblöjan. Och hur länge blöjan varit i väskan? Jag vågade inte säga något, vi var inte så bra bekanta.
Om det här kan jag ju inte skriva, för då tror alla att jag har haft en bajsblöja i skötväskan och det har jag verkligen inte. Jag äger inte ens en skötväska. Det var för dyrt, jag använder handväskan.
Jag satt och fikade med två kompisar för ett tag sedan och berättade om mamman som var på återbesök hos barnmorskan efter sin första förlossning. Med sig hade hon ett stycke baby och ett stycke barnvagn. Medan undersökningen gjordes i de nedre regionerna började babyn skrika. Så mamman fick ett stycke barnvagshandtag i sin hand och fisk snällt rulla vagnen medan undersökningen gjordes.
Kompis 1:
Det där måste du bara skriva om. Det är så kul.
Kompis 2:
Ja, man ser riktigt framför sig hur du rullar vagnen så där hysteriskt och....
Jag:
Men det var inte jag.
Kompis 2:
....och hur babyn skriker (skrattattack) och hur du rullar vagnen ännu hårdare och...
Jag:
Men det var inte jag.
Kompis 2:
....och hur babyn skriker ännu mer (superskrattattack) och barnmorskan blir helt stressad och du...
Jag:
MEN DET VAR INTE JAG!
Kompis 1:
Du måste skriva om det där. Det är så kul (skrattattack efter skrattattack).
Jag:
Men det går inte. Alla skulle tro att det var jag.
Kompis 2:
Men var det inte du?
Nej. Det var inte jag. Jag hade ingen vagn med mig. Jag hade bara ett stycke baby och det stycket baby fick sova på min dunjacka .
Men ni fattar, jag kan ändå aldrig skriva den roliga historien, om den vagnande hysteriska mamman med fötterna rakt upp mot taket och rumpan fri. Synd.
Sen kan jag inte heller skriva om den nyblivna flerbarnsmamman som tog barnen och åkte hem efter besök hos kompis. Hon kände att något var konstigt, men visste inte vad. När hon kom hem och upptäckte hon att barn nummer tre hade blivit kvar hos kompisen. Lugnt sovandes och ovetandes. Ni ser. Alla skulle tro att det var jag om jag skrev det. Men det var inte jag. Jag har inte tre barn, bara två. Och de har inte blivit kvar någonstans. Mycket trist att jag inte kan skriva om den incidenten heller.