Från och med förra veckan kan ett femtontal av foto- och filmentusiasten Ulf Landqvists bilder ses i anslutning till biosalongen i Folkets hus i Överkalix. Två av fotografierna är tagna när Hollywoodstjärnan Peter Stormare och skådespelarkollegan Annika Nordin tar en paus mellan tagningarna.
- Det var otroligt kul att se hur proffsiga de är, och med vilken respekt, noggrannhet och ödmjukhet filmarbetet faktiskt utförs, säger Ulf Landqvist.
Ödehus i skogen
Han berättar om hur räddningstjänsten vid ett tillfälle lejdes in för att spola en gata då det skulle se mörkt och regnigt ut i filmen -
och hur vattnet sedan borstades omkring tills blänket blev helt perfekt.
- Här kör brandbilen ännu ett varv, säger Ulf engagerat och pekar på en av bilderna.
Inför en av de riktigt rafflande scenerna, då skådespelaren Rolf Lassgård letar efter ett lik i ett ödehus ute i skogen, byggdes ett källarrum upp av en vanlig låda.
- När Lassgård tittar genom golvplankorna ser han upp i köket. Det är alltså filmat på flera olika ställen. Men där var inte jag med, det har jag läst om på filmsidan på nätet, berättar Ulf Landqvist som alltid varit intresserad av film och foto, men aldrig varit med på riktigt.
Efterlyste statister
Förrän vid inspelningarna på hemorten för drygt ett år sedan, vill säga.
- När de filmade på gatan bredvid min och efterlyste statister kände jag att jag bara måste ta chansen!
I tre dagar följde han sedan inspelningarna från insidan - vilket i filmen motsvaras av någon minuts pubscen och en sekvens inne i ett tvätteri. Där emellan passade han själv på att dokumentera med sin digitalkamera.
- Motiven blev förstås lite annorlunda än de natur- och miljöbilder jag annars brukar ta. Lite häftigt också att få fota de som man tidigare sett på massor av andra bilder och i filmer.
Inga negativa överraskningar bakom kulisserna då?
- Nej, i sådant fall ska det vara all väntan. Som statist är man ju utfyllnad och ska helst inte synas utan bara vara.
Var skådespelarna som du trodde?
- Det vore förmätet att säga att jag lärde känna dem. Men de var trevliga under inspelningen.
Vad tycker du om den färdiga filmen?
- Jag tycker att den blev mycket bra. Ungefär som en pampig opera. Först byggs spänningen upp och sedan brakar det lös. Dessutom var det ju lite extra kul när man kände igen Överkalixmiljöerna och människorna.
Och jodå. Ulf Landqvist själv - eller rättare sagt hans siluett - kan skymtas under några sekunder vid en bardisk (där han hann få sitt glas påfyllt och uthällt sjutton gånger!)
- Ja, haha, det blev resultatet. Men faktiskt känns det ändå lite häftigt nu när jag ser det, eftersom jag vet hur allt gick till. Och så lärde jag mig en del till mitt eget fotande. Som att vara noggrann vid förarbetet och att låta fotograferandet ta tid.