Det finns sannerligen en del att säga om rättsskandalen Thomas Quick.
Dussintals människor har fått sina liv förstörda och folks förtroende för rättsväsendet har allvarligt skadats.
Ansvar bör förstås utkrävas av de skyldiga.
Men än viktigare är att dra slutsatser av skandalen. Hur kunde det gå så fel?
Chefsåklagare Håkan Nymans kommentar i NSD förtjänar att lyftas fram:
– Om någon hade tittat på det med kritiska ögon och ställt kritiska frågor hade det aldrig ens hamnat i domstol.
Frånvaron av kritiskt tänkande är nog den enskilt viktigaste faktorn bakom rättshaveriet.
Auktoritära och manipulativa personer skapade en ja-sägarkultur.
De som borde ställt de kritiska frågorna, medierna till exempel, och försökt se objektivt på bevisningen, juristerna till exempel, svek.
Tystnaden breder i dag ut sig på våra arbetsplatser.
Alla ska ”dra åt samma håll” och vara ”goda ambassadörer” för sina företag och organisationer.
Diskussioner och kritik ses ofta som ett hot som skadar ”varumärket”.
Lojalitet mot ledningen är viktigare än lojalitet mot verksamheten.
Anställda som går ut offentligt med kritik ses som förrädare, straffas och avskedas.
Rättsskandalen Thomas Quick visar hur viktigt det är med självständigt tänkande och högt i tak på våra arbetsplatser.