Hon tvingades sluta efter 20 år

Lotta Lundqvist har varit lönebidragsanställd på grund av sin reumatiska sjukdom och jobbat med administration på skolan, med allt som har med service och information att göra.
- Det var en enorm förlust att förlora jobbet, jag älskade verkligen mitt jobb, säger Lotta Lundqvist som tillägger "jag har ännu svårt att ta till mig att jag aldrig mer ska jobba på Furuhedsskolan".
Arbetsuppgifter tog slut
Lotta Lundqvist berättar historien; det som blev början till slutet.
I februari år 2001, då Lottas ordinarie kollega blev sjuk, började en ny vikarie.
- Jag introducerade och tog hand om henne. Efter bara några månader märkte jag att mina arbetsuppgifter försvann, den nya vikarien fick dem helt enkelt, och jag mådde allt sämre. När sommaren kom hade jag bara kopieringen kvar, säger Lotta Lundqvist som inte fick gehör hos sin chef, rektorn Karl-Göran Lindbäck och därför - så småningom - kopplade in personalkonsulenten och facket SKTF.
Dålig stämning
Lotta Lundqvist kämpade tillbaka arbetsuppgifterna och hon berättar hur den dåliga stämningen spred sig och mobbningen tog fart och det är självklart hennes version.
Det handlar om allt från det mindre påtagliga som att kollegorna glömde bort att fråga henne när de samlade till någon present och att de glömde berätta om den gemensamma lunchen när de var på kurs, till det ytterst påtagliga att människor lämnade fikarummet när hon kom in och - i slutet - även förtal.
Utfrysningen
Lotta Lundqvist upplevde att flera medlöpare kom in i utfrysningen av henne.
- Flera av mina vänner på skolan gav mig dock ett stort stöd, men de var lika maktlösa som jag inför situationen.
- Ett stort antal lärare och övrig personal, skrivelsen från elevrådet och de varma orden från min förre chef gav mig styrka att fortsätta hoppas, säger Lotta och fortsätter:
- Jag hade kunnat förhålla mig till mobbingen, men inte att min chef Karl-Göran Lindbäck var inblandad.
Jävsituationen
Chefen och vikarien (då var hon vikarie) är i dag gifta.
Lotta Lundqvist sökte stöd hos kommunalrådet, gymnasienämndens ordförande, personalutskottets ordförande och skolchefen - förgäves.
- Det fanns en jävsituation i hela den här historien, en förklaring till varför mina arbetsuppgifter togs ifrån mig och mobbningen började, men ingen lyssnade på mig, säger Lotta Lundqvist.
- Vem på Kalix kommun är ansvarig för att hjälpa en anställd som hamnar i ett sådant utsatt läge? Hur kan de folkvalda politikerna acceptera ett sådant tjänstemannastyre som urartar i ett maktmissbruk?
Fel kompetens
I juni förra året beslutade gymnasienämnden att skolans reception skulle läggas ner i syfte att spara pengar.
Arbetsgivaren drev igenom uppsägning av Lotta Lundqvist, trots att facket protesterade och trots det förstärkta anställningsskydd som Lotta Lundqvist i och med sin lönebidragsanställning (och helt enligt lagen om anställningsskydd) hade.
Arbetsgivarens motivering (framgår av protokoll): Lotta Lundqvist hade inte rätt kompetens och det var inte heller möjligt att höja hennes kompetens.
Facket, SKTF, protesterade förgäves.
Köptes ut
Kalix kommun gjorde en omplaceringsutredning som visade att det inte fanns några lämpliga arbetsuppgifter för Lotta Lundqvist - alltså inte inom hela Kalix kommun.
- Jag är förvånad att Kalix kommun inte erbjöd mig ett annat arbete. "Alla ska med" var socialdemokraternas slogan när vi gick till val. Jag är besviken.
I januari i år skrev arbetsgivaren (företrädd av personalchefen Annika Bergman) och Lotta Lundqvist på avtal i samband med att anställningen upphör.
Lotta Lundqvists krav - ett avgångsvederlag på 350 000 kronor och ett skattefritt skadestånd på 100 000 kronor - godtogs av Kalix kommun.
Förnedringen
Lotta Lundqvist säger att hon berättar sin historia för att få en debatt om arbetsgivaren Kalix kommun, politikernas ansvar, arbetsmiljöfrågor och hur anställda ska behandlas.
- Jag har förnedrats oerhört i den här processen. Efter 20 års arbete med administrativa uppgifter fick jag höra att jag inte var kompetent, säger Lotta Lundqvist som konstaterar att livet ibland tar oväntade - och ovälkomna - vändningar.
- Tänk, jag trodde att jag hade en trygg anställning, jag hade suttit i 20 år och kostade arbetsgivaren nästan ingenting. Jag brukade skoja om att jag skulle bli sist kvar. Jag förstår än i dag inte hur Kalix kommun tänker när de köper ut en lönebidragsanställd för nästan en halv miljon kronor. För de pengarna hade jag kunnat jobba kvar i många år och jag ville inget hellre än att ha kvar mitt jobb.