För 20 dagar sedan gav ni er i väg med målet att bli de första att bestiga Sveriges 12 toppar över 2000 meter helt för egen maskin. Ni har bestigit 7 toppar och väljer nu att avbryta äventyret och cykla hem.
Varför?
– Vi har tagit sju toppar och haft det jättebra. Men vi fick problem med en hälsena och har känt av skador och haft lite problem med vädret. Vi har inte heller så mycket mat kvar. Vi har velat klara oss helt för egen maskin, vi har cyklat upp med all utrustning och all mat, och det vill vi även göra på vägen tillbaka. Ska maten räcka hem till Luleå så måste vi börja hemfärden nu.
Hur känns det att inte nå hela vägen?
– Det är en liten besvikelse att vi inte kommer nå alla topparna och vinnarskallen får sig lite stryk. Vi har ställt in oss på att lyckas, men skador och sådant som inte går att räkna med har kommit i vägen.
Vad har varit svårast under äventyret?
– Det obehagligaste har varit vissa plötsliga väderomslag som kommit när vi vandrat i Sarektjåkkå. En gång var vi riktigt rädda att gå vilse i dimman. Sedan var det en natt när det började åska och blixtra. Vi hade satt upp vårt tält högt upp på en av topparna och blixten var så nära och det riktigt dundrade i klippväggarna. Det var väldigt otäckt. Men vi har annars haft kanonväder på de flesta topparna. I Kebnekaise var vädret hur bra som helst och det var helt magiskt däruppe.
Vilken har varit den bästa toppen?
– Akkatoppen, det är helt nytt ställe som vi aldrig har varit på. Vädret var bra där också. Om vädret hade varit bättre när vi var i Sarek hade de topparna nog vunnit.
Hur har det varit att blogga?
– Det har varit en utmaning då ingen av oss har skrivit dagbok eller bloggat förut. Men det är väldigt lärorikt och skönt att reflektera över vad man har varit med om under dagen och sedan skriva ner det.
Ni kommer till Luleå på lördag, fortsätter bloggen tills dess?
– Ja, vi kommer blogga hela vägen hem och skriva om det bästa vi upplevt, ge några anekdoter och reflekterar över vår 22 dagar långa resa.