"Ett monster med ett eget liv"

Äntligen! De har ytterst sällan åkt ovanför Sundsvall under sina 18 år som turnerande band. Aldrig ovanför Skellefteå. I lördags bröts förbannelsen när bob hund spelade i Luleå för första gången. NSD träffade bandets basist Mats Hellquist innan konserten.

NSD träffade bob hunds basist Mats Hellquist innan konserten på lördagen.

NSD träffade bob hunds basist Mats Hellquist innan konserten på lördagen.

Foto: Tobias Åkeblom

Norrbottens län2009-08-02 16:28

- Vi har dåligt samvete. Jag vet inte riktigt varför vi har spelat så sällan i Norrland. Kanske för att det är svårt rent logistiskt, säger Mats Hellquist.
Han frågar om det finns några ställen att spela på, förutom när det är stadsfestival. Nej. Inte innan Kulturhuset byggdes, och det har inte funnits en rockklubb i staden sedan Stadspuben stängde 1998, blir svaret.
- Jaha, det förklarar saken. Då behöver vi kanske inte ha så dåligt samvete trots allt, säger Mats och flinar brett.
"Veteraner"
Han är på gott humör. Trots att bandet klev upp i gryningen och stressade iväg från Storsjöyran i Östersund helt i onödan. De trodde att de skulle spela redan halv åtta på kvällen, och inte vid midnatt. Han tar en påtår kaffe i hotellbaren. Den numera 45-åriga kroppen behöver lite hjälp att piggna till.
Ja, vi kan väl snart börja kallas för veteraner, konstaterar Mats. Men energin är densamma för bandet vars signum alltid har varit de vilda, oförutsägbara och i regel alltid hyllade konserterna.
- Vi har blivit äldre, men jag märker ingen skillnad. Att spela live har varit det viktigaste för oss sedan vi började. Vi är "lazy fucks" privat, men ger fortfarande allt på scenen. Särskilt under den här turnén. bob hund har blivit ett monster med ett eget liv, säger Mats.
Det femte studioalbumet släpptes i våras. Det fick som vanligt ett märkligt namn: Folkmusik För Folk Som Inte Kan Bete Sig Som Folk. En metafor? Mats Hellquist vill inte dissekera sångaren Thomas Öbergs speciella textförfattande. "Det känns inte relevant", säger han men funderar en stund och förklarar sedan albumtiteln:
- Det är ett slags anthem över folk som står utanför samhället.
Höga förväntningar
"Folkmusik" är bob hunds hittills största kliv bort från gamla spår. Den tokiga, komplicerade och unika popmusiken som hörts på de fyra föregående albumen är modifierad. Fortfarande unik, men den har stöpts om i krautrockens djupa smältdeglar, blivit mörkare, hårdare och mer monoton.
- Det har runnit mycket vatten under broarna sedan vi släppte Stenåldern Kan Börja (2001). Vi har släppt två album med Bergman Rock (deras engelskspråkiga projekt) och hunnit förändras som människor. Åtta år är en lång tid. Att "Folkmusik" blev annorlunda är inte så konstigt.
Pausen var behövlig. Mats berättar att de vid ett tillfälle pratade om att lägga ner.
- Förväntningarna hade blivit för höga. Det gick så långt att plötsligt var bob hund inte ett band längre - vi hade blivit en institution. Det var ingen rolig känsla, kändes instängt. Vi ville ha nya utmaningar.
Och det fick de. Först med Bergman Rock och nu med bob hunds nya, mörkare skepnad. Det känns otroligt bra nu, säger Mats nöjt. Han berättar att arbetet med "Folkmusik" var den roligaste av alla deras inspelningar och att de redan har börjat spåna på nya låtar. Nytändningen är uppenbar.
Auktion på ebay
Albumet föregicks av singeln Fantastiskt, vilken släpptes på ett minst sagt ovanligt sätt. Den pressades bara upp i ett exemplar och dessutom som en så kallad "dubplate", en vinylskiva av dålig kvalitet som bara går att spela ett trettiotal gånger innan den nöts ut. Skivan levererades i en fungerande grammofonspelare och auktionerades ut på internetsajten ebay. Intresset var ofantligt. Slutsumman, efter mycket budande, blev 3650 dollar - Sveriges dyraste skiva någonsin.
- En bra reklamkupp va? Nä, vi såg det bara som en rolig grej. Och lite som ett statement i fildelningsdebatten.
Ett statement? På vilket sätt?
- Med skivan sålde vi även rättigheterna till låten, det ingick i dealen. Så köparen får göra vad som helst med den.
Vad har du för åsikter i fildelningsdebatten?
- Det är olika från dag till dag. Ibland känns det fel, ibland rätt. Man kan inte kriminalisera en hel generation fildelare samtidigt som jag ändå tycker att vi musiker är värda lite lön för mödan. Jag tror på en abonnemangslösning: 50 spänn i månaden och så får man tanka ner hur mycket man vill.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!