Nya moderaterna heter dom, Alliansens styrande parti, men deras politik andas allt annat än nytt, den är urgammal och föråldrad, konservativ ut i fingerspetsarna.
Sådan är en genuint självgod högerpolitik när den får härja fritt.
Det var istället två ord som stod för ”förnyelsen”.
Arbetarpartiet kallade de sig och ansåg sig dessutom fräckt nog vara det enda, men innebörden var att alla människor i deras värld ska vara produktiva och lönsamma.
Sjuka skulle ut, arbetslösa likaså, oavsett om de kunde eller ej, oavsett om det fanns ett jobb att gå till eller ej.
Så skulle det sovande folket stävjas. På så vis kunde ”alla vara med” som statsminister Reinfeldt enträget påpekade, medan han försökte dölja en respektlös och förnedrande människosyn.
Jobbskatteavdraget, det andra ordet som skulle frälsa oss från fattigdomens bojor och skapa så många nya jobb, dessa jobb lyser fortfarande med sin frånvaro och inte heller den här gången fick alla vara med...
Och ingen som inte redan var rik, blev så särskilt mycket rikare.
Istället har det visat sig att dessa avdrag bara är ett kamouflage för att hålla nere lönerna.
Två ynka ord som bevekade så många och fick oss att ändra färg, men efter sju års högerstyre lyser baksidan av dessa ord igenom och vi ser dess rätta innebörd.
Kapitalet är moderaternas rättesnöre. Allt i deras politik genomsyras av det och eftersom välfärden inte räcker till åt alla, som de ständigt påstår, så lever de rika gott idag, medan andra grupper lämnats utanför.