Det finns de som helst och bäst uttrycker sig med ord. Och så finns det de som hellre förvandlar tankarna till bilder. Sådan är Fredrik Öhamn. Illustratören som jobbar på Kommunals a-kassa och som spenderade tre veckor i boxningsringen i Thailand för inte så länge sedan. Efter en slags blixtförälskelse.
Vem är du egentligen?
- Oj, vad svårt. Nu pratar vi existentiella funderingar och det är nu jag bryter ihop, skrattar Fredrik, ändå med ett uns allvar i rösten.
- Nä, men jag är... tänkande, kreativ. Och så är jag snäll. Det är jag.
Illustrerandet i hans liv gjorde entré för så där 35 år sedan. Intresset för färg och form har alltså alltid funnits, vilket han blev påmind om för inte så länge sedan.
- Jag hittade faktiskt ett gammalt ritblock från när jag var 10-11 år. Jag hade ritat pappa, ett pingisracket och så min freestyle.
Då liksom nu är det oftast så han gör. Han ser något, får en tanke och sätter igång. Inte så sällan med ett tillägg, något som får en att haja till. Och gärna i blyerts.
- Jag gillar blyerts. Och tusch. Och så blandar jag gärna in lite vad som helst. Som filtpennor eller vattenfärg. Men jag gillar att hålla det enkelt. Att man ser att det är handritat. Alltså inga exakta linjer eller dataanimerat.
Första gången Fredrik Öhman blev publicerad var i Ericssons personaltidning 1999. I samma veva gick han en illustrationsutbildning i Övertorneå och började få fler och fler uppdrag. I dag sitter han sällan och ritar för ritandets skull. Utan utgår alltid från ett uppdrag. Men i NSD är det Fredrik Öhman, eller hans tankar, vi kommer att få se. Under namnet Vågorna.
- Ja, jag tänkte på vattnet som omger oss. Och vågor för ju ofta med sig något. Jag kommer utgå från en plats där vardag sammanförs med det ovanliga. Platser i Luleå som för oss är kända men där något utöver det vanliga händer.
Vad är typiskt Fredrik?
- Det är nog just det handritade. Sedan gillar jag mycket färg. Och att leka med kontraster mellan färger.