Det var i Kangos allt började...

Tornedalen och meän kieli är avstamp i det mesta som Mona Mörtlund gör. I hennes  senaste diktsamling ”Mörtlunds Mona” berättar hon om sin uppväxt i Kangos. Men i somras flyttade hon till Luleå efter nästan 40 år i hembyn.– Luleå är en vacker och trevlig stad och det är nära till Kangos men också till Stockholm, säger hon.

Tornedalen är vemod och tungsinne men också humor och glädje för Mona Mörtlund.

Tornedalen är vemod och tungsinne men också humor och glädje för Mona Mörtlund.

Foto: Bengt-Åke Persson

Norrbottens län2009-10-19 06:00
Vi möter Mörtlunds Mona i Kulturens hus dagarna före Bok och bild-mässan då hon ska berätta om jobbet med kortfilmen "Mie halvan kotia", läsa dikter och tillsammans med den samiske poeten och musikern Simon Marainen ge föreställningen "Denna älvs vatten är jag" - poesi och jojk på samiska, meänkieli och svenska.
- Denna älvs vatten är jag handlar om rötter och längtan, kärlek och samhörighet och om vår gemensamma tillvaro över gränserna, under stjärnorna, säger Mona Mörtlund.
Meänkieli på Dramaten
I de flesta av sina verk blandar Mona Mörtlund meänkieli och svenska - precis som man gör dagligdags i Kangos och övriga Tornedalen.
Så har hon lyckats ta in meänkieli på Dramatens scen i Stockholm i form av pjäsen "Regnblommorna är vackra i år" som hon skrivit.
- Den drog fullt hus. Det var många tornedalingar som kom, men också många andra människor.
"Regnblommorna är vackra i år" handlar om tre Tornedalssystrar som återförenas under semestern i en sommarstuga.
- Mötet river upp gamla sår och oförrätter men ger också möjlighet till förståelse och försoning. Pjäsen är ett försök att förstå vårt handlande, säger Mona Mörtlund.
Nära varandra
Tornedalen är vemod och tungsinne men också humor, musik och glädje för Mona Mörtlund.
- Människorna i byarna är nära varandra i sorg och i glädje. Och så är det språket, sättet att leva på och maten. Jag bodde utomlands en period när jag var ung och det var stor lycka att komma hem och få äta mammas mjukbröd.
- Jag bär med mig väldigt mycket fint från Tornedalen, säger hon.
Mona Mörtlund kommer från en stor familj. Hon är ett av elva syskon. Tillsammans med en syster och några kompisar bildade hon i slutet av 1970-talet sånggruppen Sisaret. De sjöng egna sånger på meänkieli och svenska - fram till mitten på 1990-talet.
Böcker för barn
Mona är förskollärare i grunden och arbetade i förskolan i Kangos. Meänkieli var ett självklart inslag i arbetet med barnen och uppskattat också av inflyttade föräldrar som själva inte kunde tala tornedalsfinska.
Hon skrev också böcker för barn på
meänkieli - ensam och tillsammans med meänkieli-entusiasten Monica Johansson.
- I boken "Moron, moron, ostaks poron" samlade Monica och jag gamla ramsor, lekar, sånger och ordspråk. Den har använts mycket i skolorna i Tornedalen. Vi skrev också "Hanna hakkee hormia" (Hanna söker mjölkört) och "Hanna hakkee joukhaista" (Hanna söker svanen).
En kortfilm
Efter sammanlagt sex böcker för barn kom Mona Mörtlund år 2001 ut med sin första diktsamling "Jag passerar Juhonpieti när rallarrosen blommar". Hon började också skriva dramatik för scen, film och tv. "Regnblommorna är vackra i år/vale tappaa sielun" skrev hon till Tornedalsteatern år 2005. Året efter skrev hon Lydias längtan till samma teater. "Mie halvan kotia" är en kortfilm gjord i samarbete med Tornedalen media och Filmpool nord.
- "Mie halvan kotia" handlar om en Tornedalskvinna på ett äldreboende i Stockholm. Hon har drabbats av en stroke. Det enda hon säger är "mie halvan kotia" som betyder "jag vill hem". Hon talar bara meänkieli och ingen förstår vad hon säger. Men när Ingela börjar jobba i äldreboendet ändras allt...
En stark bild
Mona Mörtlund berättar att idén till berättelsen om den gamla kvinnan föddes för mer än 15 år sedan.
- Jag såg en kvinna gungande i en fåtölj för mitt inre öga. Det var en väldigt stark bild. Jag skrev ner idén men sedan dröjde det länge innan jag skrev ett filmmanus. Det är nu jag har fått redskap att göra det. Jag har gått en kurs i manusskrivande, säger hon.
Sedan tio år tillbaka kan Mona Mörtlund leva på skrivande kombinerat med översättningsarbete. Hon har sagt upp sin förskollärartjänst.
- Jag har bland annat översatt tv-serier för vuxna, till exempel "Kexi", och för barn, till exempel "Fieteri", till meänkieli. Barnböcker har jag också översatt, till exempel underbara "Adjö herr Muffin" och "Pricken" för Utbildningsradion.
Föreläsare och debattör
Mona Mörtlund anlitas också som föreläsare, debattör och för andra evenemang med anknytning till tornedalsk kultur. Hon berättar med stor glädje om en fredsmässa i Haparanda med medverkan av de olika minoriteterna i Norrbotten arrangerad av Svenska kyrkan. Hon representerade Tornedalen och hade ett framförande på meänkieli.
- Tanja Hagert representerade romerna och ledde processionen in i kyrkan. Mässan var en väldigt mäktig upplevelse, säger hon.
Alldeles nyligen medverkade hon på Europeiska språkdagen på stadsbiblioteket
i Göteborg.
- Dagen lyfte fram de nationella minoritetsspråken, säger hon.
Två minnesbilder
Tillbaka till Mona Mörtlunds uppväxt
i Kangos.
Det var där allting började. Det är där det mesta som hon gör tar sin avstamp. Här är två minnesbilder i form av dikter i hennes nya diktsamling Mörtlunds Mona eller som den heter på meänkieli, Mörtlundin Mona:

"Man får inte förhäva sig
Då kan det gå illa för en,
riktigt illa
Och man får inte läsa
för mycket
Då kan man bli tokig
och skickad till Pite 5:5"

"Efter lördagsstädningen
dricker vi kaffe
och lyssnar på Det ska vi fira
Den som har hämtat posten
har första tjing på att
läsa Norrländskan
men vi andra sitter beredda
att kasta oss över den
så fort hon är klar"
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!