Tornedalsteatern fyller 25 år.
Det firas med en revy som kan bli historisk:
Nästa år vid den här tiden vet vi ju - kanske.
"Jag har brutit ihop. De har borrat och borrat och borrat, men det är lika dött här som när jag flyttade härifrån. Var är gruvan, jag hittar den inte" utbrister kvinnan (spelad av Hillevi Rantatalo) som väntat varje årtionde sedan 1960-talet på gruvan och nu är redo att ge upp.
"Vi ska dansa för gruvan och malmen i Kaunisvaara, den dagen gruvan kommer, om den någonsin kommer" sjunger ensemblen som har "waitat och waitat" på gruvsatsningen som ska vända trenden i avfolkningskommunen.
Ska det bli en gruva, eller är det kanske bara ploj?
"Vi väntade redan på 1960-talet, då vi skickade våra söner att utbilda sig till gruvarbetare" säger kvinnan med sammanbrottet.
En man i hatt dyker (så symboliskt!) upp i kulissen med beskedet "gruvan kommer, ni måste bara "waita".
Bengt Niskas dagbok återkommer som röd tråd genom den två timmar och fyrtio minuter långa revyn (med en halvtimmes fikapaus).
Här får vi följa med i kommunalrådets tankar kring stängningen av Allhuset i Kangos, hans påstådda spariver, känslan kring mötet med kronprinsessan Victoria och hans återkommande mantra "inte tappa tempo" som emellanåt orsakat turbulens.
Personvalskryssen som landstingsrådet Ögren, enligt revymakarna, lade beslag på, avhandlas i samma anda.
Snällt - men kanske är det så att många Pajalabor i huvudsak har snälla tankar kring det förra kommunalrådet?
Revyn driver även med landsomfattande företeelser.
Pajalas onödiga människor, POM, samlas till möte för att stärka varandra.
En del var onödiga redan från starten, andra blev det kanske så småningom.
Diakonen som inte ersattes när hon gick i pension, brevbäraren som fått allt färre blev att dela ut - är de onödiga?
Äldreomsorgen blir kanske mer lätthanterlig om enskilda åldringar låses in i bur, och varför inte allihopa, ingen behöver ju få veta?
Trettonrevyn i Pajala har haft några års uppehåll, den är som jag minns den:
Mycket fart och fläkt, spelglädje och genomtänkta revynummer.
En del på finska eller tornedalsfinska, jag förstår inte, men ett gott skratt förlänger ju livet så det är väl en god idé att skratta med.
Visst har du också waitat och waitat på att det härliga gänget i Tornedalsteatern ska inta scenen igen? Nästa månad kommer nästa premiär - Sions sånger - och i sommar är det premiär för en sommarteater som Mikael Niemi har skrivit.
Vi waitar - eller hur?