Det har snart gått en månad sedan Jonny Granberg, under artistnamnet Kusinen, la ut låten Bort på Youtube. Med lite puffhjälp från gamerprofilen och Bodenfödda Tobias "Tejbz" Öjerfalk, var videon snart uppe i några hundra views. Men inte nog med det. I mejlinkorgen låg plötsligt en inbjudan till New York.
- Egentligen hade jag inte tänkt släppa något material alls, säger Jonny på bästa pitemål.
Amerikanskt skivbolag
Han är till synes kolugn och säger att han tar det hela med en nypa salt. Visst är det smickrande att bli uppmärksammad, men som Jonny säger: Det är vad det är och det blir vad det blir. Det omtalade mejlet visade sig i alla fall vara från en person på ett amerikanskt skivbolag, som sett Jonny och gillat det han hört.
- Ja, han gillade mitt flow, att jag inte följer den vanliga skolan. Och så sa han att vi skulle ses på JFK.
- Och det är kul. Men inte har jag råd med det.
Efter en viss mejlkonversation och ytterligare en låt skickad från Jonnys sida, väntar han nu på svar om de fortfarande är intresserade och hur ett eventuellt samarbete ska läggas upp.
"Movitsgrej"
- Men man ska inte ha för mycket förhoppningar. Jag tänker att det är någon slags Movitsgrej, att folk utifrån upptäcker svensk musik överhuvudtaget. De har ju öppnat många dörrar, fått folk utanför Sverige att upptäcka rytmen i det svenska språket, säger Jonny och är snabb att tillägga:
- Nu säger jag inte att min musik är särskilt nyskapande. Men den är i alla fall lite nyare än den 90-talsinspirerade hiphop som görs.
Ja, det beryktade flowet är det som kännetecknar Kusinen och även det som skiljer honom från många andra. Det var också lusten till att göra just något annat som fick honom att börja med musiken från första början.
- Jag började köra solo för två-tre år sedan men det kändes inte helt bra så jag la av. Sedan tänkte jag, det finns ju egentligen inte så mycket bra inom genren, så jag borde göra musik eftersom jag ändå gör det bra, säger Jonny och fortsätter:
- Och att jag laborerar mycket, det är min grej. Jag följer inte det vanliga rimschemat, då får man ett annat flow. Och texten kan få ta ett helt annat utrymme.
En underdog
Jonny lutar sig bak. Sätter händerna ovanför huvudet, fortfarande lugn och liksom självsäker och självkritisk på samma gång. Han säger att han hellre skriver texter och låter låtar växa fram, än står på scenen. Och i den klick av hiphopartister som finns i Piteå, som Populärmusik och Kalle Gracias, ser han sig själv som den minst populära och den som håller sig i bakgrunden.
- Jag har alltid varit underdog och jag älskar det. Blir det skit, då är det förväntat. Så har det varit ända sedan skolan. Jag har väl inte varit så skötsam alla gånger, säger Jonny och fortsätter:
- Sedan att jag hellre skriver än står på scen, mycket handlar om att om jag inte har något att leverera så kan jag lika gärna skita i det.
400 sidor text
Material finns det dock gott om. Hemma i byrålådan ligger 400 sidor text. Även om Jonny föredrar att skriva nytt. Dessutom kommer inom kort en mixtape och någon gång under nästa år är det tänkt att Kusinen ska släppa en fullängdare.
- Ja, det tar ju ett tag innan man är nöjd. Mixtapen som kommer snart är nödvändigtvis inte mitt bästa material. Men de jag jobbar med gillar det, säger Jonny och fortsätter:
- Samtidigt finns det ju där i bakhuvudet. Är det här något de bara säger? De är ju mina kompisar. Jag antar att den största kritikern är jag själv och att det är därför mycket av mitt material ligger osläppt.