Boken som höll på att knäcka hennes hjärta

Det är dagen efter valet som tog Sverigedemokraterna till riksdagen när vi kommer till Heide Krönleins hus. Vi skrattar åt ett par ben som sticker upp i rabatten vid bron.
- Jag slängde ut karln, förklarar hon leende när vi går in.
Hemska minnen
En vägg i hallen fylls av fotografier på underbara blommor som växer i Heides trädgård som blev riksbekant när Gunnel Carlsson från tv-programmet Gröna rum besökte henne. Trädgården är också känd för de dansuppvisningar med professionella dansare som arrangerats i den under många år.
Också i köket finns blomfotografier på väggarna och fönsterbrädorna är fyllda av frodiga levande växter. Köksbänken bär de härligaste grönsaker från växthus och trädgårdsland. Vi har kommit till en riktig oas.
Mitt på köksbordet tronar en nybakt äppelkaka och snart sitter vi och smaskar lustfyllt på den.
Vi har sökt upp Heide Krönlein för att prata om hennes nyutkomna bok "Flickan i Berlin". Heide föddes i Berlin 1940. I boken berättar hon om andra världskrigets verkningar ur ett barns perspektiv. Den är fylld av hemska minnen som aldrig har lämnat henne. Den berättar om splittrade familjer och kvinnor som inte går säkra för soldater som vill förlusta sig. Den berättar naket om våldtäkter, mord, svält och kyla. De goda ögonblicken är få.
Allt det där har jag fått veta i förväg genom att läsa om hennes bok i en annan tidning. När jag ber Heide Krönlein berätta för oss säger hon:
- Jag vill inte prata om boken!
Blir aldrig fri
Hon orkar inte prata om "Flickan i Berlin"! Hon förklarar att det var på gränsen till outhärdligt att tvingas återuppleva allt i skrivandet och att hon inte orkar gå igenom allt ytterligare en gång.
- Jag höll på att dö av brustet hjärta när jag gick till brevlådan för att posta boken till min väninna i Stockholm. Med stor möda lyckades jag ta mig hem igen. Mina kläder var genomblöta. Jag har pacemaker som jag vevar upp varje morgon, säger hon och försöker le.
De hemska upplevelserna från kriget har förföljt henne hela livet. Hon beskriver det som att hon har varit en tudelad människa som levt i nuet och i det förgångna jämsides.
- Mitt andra jag kan skratta men alla förfärligheterna finns där hela tiden. Jag blir aldrig fri från historien, säger hon.
Hennes far var läkare och hennes mor var ingenjör. Hon hade två syskon.
- Det behövdes många barn. Hitler delade ut medaljer till kvinnor som födde många vackra barn. Kvinnorna blev som kor.
Folk spottade
Hennes far var kapten i flyget under kriget. Han förvandlades under krigsåren.
- Allt gick förlorat. Mina föräldrar visste ingenting om varandra efteråt. De tappade kroppskommunikationen. Min far satt i koncentrationsläger mellan 1944 och 1945. Sedan släpptes han fri tills ryssarna kom och tog tillbaka honom till samma ställe.
- Hans hjärta och alla andra inre organ krympte av svält. Läkare konstaterade att han hade tappat 60 procent av sin arbetsförmåga. Men när han gick i pension så fick han ersättas av två personer, säger hon.
Fadern dog vid 61 års ålder. Modern blev 67 år.
- Krig tar liv. Mina fastrar som inte var mitt inne i kriget blev över 100 år gamla. Min ena faster recenserade dans och teater. Hennes man recenserade böcker. Han lämnade efter sig 5 000 signerade böcker som han hade recenserat. Faster sålde böckerna och reste upp alla pengarna, säger Heide.
Heide Krönlein lämnade Tyskland och kom till Sverige 1959. Hon försökte dölja att hon var tyska.
- Folk spottade framför mig på gatan om de fick veta. De såg på tyskar som de som dödade judar. Allt var vårt fel. Därför tyckte sig ryssarna ha rätt att våldta tyska kvinnor, säger hon.
Våldtagen flicka
Kanske kommer vanmakten över Heide Krönlein. Hon övergår till att berätta om andra krigsoffer än de som hon växte upp med. Hon börjar med historien om en man som är uppe i bergen med sina får och blir vittne till hur kvinnorna, barnen och de äldre männen i hans iranska bergsby blir inlastade i en av Saddam Hussein utskickad helikopter för att sedan släppas ut på 1 000 meters höjd. Kvinnorna bär chador och mannen beskriver det som att "himlen fylls av fjärilsvingar" när de faller mot döden. När mannen kommer ner från bergen är hans by helt tom. Han blir gerillaledare och får så småningom ena benet bortspängt. Han blir kvotflykting i Piteå och flyttar sedan till Norrköping. Heides historia om mannen slutar med att han går in i hissen i sitt hyreshus och möts av inskriptionen BSS - bevara Sverige svenskt - på väggen.
Nästa historia blir den om en våldtagen 13-årig bondflicka i Rwanda som kommer till Läkare utan gränsers sjukhus med ett helt söndertrasat underliv. Läkarna som i flickan ser sina egna döttrar syr ihop henne. Efter sex månader återkommer hon med söndertrasat underliv.
Får rysningar
- Sådant är kriget, säger Heide och tillägger:
- Vad händer med barnen till de våldtagna kvinnorna i Kosovo. Vem älskar dem?
I Heide Krönleins kombinerade vardags- och datorrum står en överkropp som hör ihop med de skyltdockeben som vi såg när vi parkerade utanför hennes hus. Väggarna fylls av bokhyllor, hennes egen konst i form av bilder och skulpturer och av fotografier på hennes barn och inte minst barnbarn. Hon har fyra barn och sju barnbarn och Heide säger:
- Jag ser mig själv i dem alla. De iakttar och ser detaljer, säger hon och berättar om barnbarnet som läser tidningen högt för sin syster och om hur de sedan diskuterar innehållet.
I dag skriver alla tidningar om Sverigedemokraterna som kom in i riksdagen.
- Jag får rysningar. De är totalt rasistiska, säger Heide Krönlein.
Sedan försvinner hon in tillsammans med en katt från Kattakuten som hon har tagit hand om. Den har blivit sparkad och misshandlad på alla sätt och var livrädd när Heide tog hand om den. Nu är den trygg hos henne. Heide har gett den all sin kärlek. Men den vågar sig inte in när det kommer främlingar till huset. Nu är vi på väg. Kusten är klar.
Katten Sixten och en annan katt, Moses, är Heide Krönleins sälllskap. Annars lever hon ensam.
Ensamheten är bland det som hon uppskattar mest med Vuollerim.