Blir bara mer och mer varse om hur dåligt våra ungdomar verka må numera. I stort sett varje dag kan man läsa eller höra i media om både det ena och det andra ang psykisk ohälsa hos unga.
När man tittar på till exempel ”Idol” så är det flera 20-åringar och yngre som talar om allt jobbigt de har varit med om redan i livet. Jag blir helt beklämd när jag tänker på att deras vuxenliv nyss har börjat, vad ska bli med den starten in i vuxenlivet?
Vad är det som har hänt i vårt svenska samhälle när det har blivit så här? Jag är inte lastgammal (40-plusare), när jag tänker tillbaka hur det var för mig och mina vänner i den åldern lekte ju livet.
Vad var det som hände sedan? Är det vi 60-70-talister som har gett våra barn allt vi kunnat med både kärlek, aktiviteter och inte minst prylar? Blev det för mycket av det goda?