Bilderna som gav samerna ett nytt liv

Bert Persson, fotograf och författare, visade sina unika bilder vid bibliotekets författarafton här om kvällen. Hans banbrytande reportage i Expressen år 1954 förändrade livet för samerna.
- Jag hade ett mittuppslag med familjen Päiviä som tillhörde de sista nomadsamefamiljerna i Sverige. De levde som deras förfäder gjort i århundraden. De följde sina renhjordar i vildmarken och levde i tältkåtor med sina barn och åldringar. Riksdagskvinnan Greta Rosén upprördes av reportaget och skrev en interpellation i riksdagen. "Så här får inte svenska medborgare bo".
Fyller snart 80
Bert Persson föddes i Skellefteå. Under en tid bodde han i Malmberget och startade då foto-
ateljén Berts foto. Nu bor han i Luleå och kan se tillbaka på ett rikt liv i reportagets tjänst. Han är snart 80, men fortfarande aktiv som fotograf och journalist. Han har rest i Kina, Afrika och Amerika. Fotograferat för Expressen,
DN med flera svenska och utländska tidningar. Tematidningen Nordkalotten, som utkom under flera år,
var Perssons egen produktion. Han har författat och medverkat i ett tiotal böcker.
36 grader kallt
I boken "Sápmi förr och nu" har han följt samernas liv under 60 år. Han levde med samefamiljen Päiviä i en kåta i Karesuandofjällen när han tog sina banbrytande bilder.
-Jag fotograferade barnen när de lekte renskötare utanför kåtan. Ute var det 36 grader kallt, 38 grader på natten. Kameran frös, det var en Hasselbladare med ridåslutare. Det var i februari och
ganska mörkt. Det var jäkligt spännande att framkalla de tio filmrullarna.
Livet i kåtorna hade sina kvaliteter men också stora umbäranden. Kvinnans lott i det samiska samhället var att hålla elden vid liv, hämta vatten, sköta barnen, koka renkött, baka brödet, medan mannen ägnade sig åt renskötseln. Allt skedde under ytterst primitiva förhållanden. Det var svårt att sköta hygienen. Småbarnen fick sitt bad i tvättbaljan då och då, värre var det för de vuxna. Toalett hade man i terrängen runt kåtan. Man behövde inte städa garderober, kläderna hängde i trädgrenarna. Om vintern var kylan en prövning. De små barnen härdades tidigt och kläddes varmt för att tåla utevistelser i hårt klimat.
- Konstigt nog var barnadödligheten inte speciellt hög, säger Bert Persson.
Små hus byggdes
Bert Persson dokumenterade samernas liv med fokus på kvinnornas och barnens situation. Detta hade aldrig tidigare gjorts och reportagen förändrade samernas liv. När bilderna publicerades väcktes en opinion som ledde till sociala reformer för samerna. År 1960 fick samerna sina första hus, byggda med ett miljonanslag från staten.
När familjen Päiviö flyttade in i sitt lilla hus på 60 kvadratmeter öppnades en ny värld. Den nu 84-åriga Ann Päiviö berättar i boken om den tacksamhet de känner. "Tänk att vi skulle få det så bra på gamla dagar. Varmt och skönt med all tänkbar bekvämlighet."
- Många frågar sig om samekulturen kommer att sluta med en kåta på Skansen. Utan tvekan är samekulturen hotad. Mycket beroende på inbördes strider mellan skogs- fiske- och fjällsamerna. Den största stridsfrågan är var man ska placera samernas riksdagshus. Gällivare, Kiruna, Jokkmokk, Stourman eller Vilhelmina. Jag tycker den mest centrala platsen är Arvidsjaur.
Men än finns det hopp.
- Så länge renskötseln bedrivs och så länge språket bevaras då lever samekulturen. Det är jätteviktigt att bevara språket, säger Bert Persson.

Bilderna som gav samerna ett nytt liv

GÄLLIVARE. Ännu på 50-talet levde många samer ett nomadiserande liv i kåtor. För kvinnor och barn var livet hårt. Samekvinnorna klarade av barnavård, matlagning och tvätt i minus 36 graders kyla och under ytterst primitiva förhållanden.