"Allt är inte svart eller vitt"

Han är ledig i drygt en månad nu och har återtagit pojkrummet hemma hos sina föräldrar på Hertsön i Luleå. Den egna lägenheten i staden gjorde han sig av med innan han åkte till Sudan.
Han har hunnit bevista familjens stuga på Rödkallen tillsammans med sin far och också vara med om en lyckad sikfångst där.
Den 10 december återgår han till sitt jobb som officer med majors grad på artilleriregementet A 9 i Boden. Eller så gör han inte det.
- Jag är civilingenjör och därmed försvarsmaktsingenjör. Som sådan kan jag lika gärna bli placerad på ett nytt ställe. Hittills har jag arbetat mest vid högkvarteret i Stockholm men innan jag åkte till Sudan jobbade jag i Boden i två år.
Ska folkomrösta
Under två perioder har han arbetat i Kosovo. 2003 var han plutonchef vid den svenska bataljonen i sex månader och 2006 jobbade han med underrättelsetjänst på internationella högkvarteret i sju månader.
I oktober 2009 åkte han till Sudan som militär observatör åt FN.
- Jag har alltid velat jobba inom FN. Vårt uppdrag var att övervaka efterlevnaden av fredsavtalet mellan Södra Sudan och Norra Sudan. Det tecknades 2005 efter 23 år av krig.
- Fredsavtalet ska utmynna i att befolkningen i Södra Sudan folkomröstar om eventuell självständighet i januari 2011.
Muslimskt och kristet
Per Hedström säger att det tog honom hela året att någorlunda förstå vad det långa kriget handlade om och att det är svårt att förklara det för någon.
- Det handlar bland annat om naturresurser, religion och makt.
Norra Sudan är i till största delen muslimskt. Södra Sudan är i huvudsak kristet och animistiskt - det vill säga att där finns stammar och stamreligioner.
- Det finns ett 20-tal huvudstammar som sedan är uppdelade i klaner och familjer.
FN verkar i sex olika sektorer längs gränsen mellan Södra Sudan och Norra Sudan. I sektorerna finns militära observatörer, internationella poliser, FN-trupp och civila FN-organ.
- Olika länder ansvarar för de olika sektorerna. Jag arbetade i den indiska sektorn som består av tre olika delstater i Södra Sudan. De sista sju månaderna ledde jag tillsammans med en kollega de militära observatörernas arbete i Melut.
Ganska lugnt
Per Hedström och hans kollegor patrullerade och övervakade efterlevnaden av fredsavtalet och rapporterade överträdelser.
I mån av tid samarbetade de också med hjälporganisationer omkring den humanitära situationen.
- Inom mitt ansvarsområde, i Melut, var det ganska lugnt. Det inträffade inga militära sammandrabbningar, bara smärre incidenter.
- Fattigdomen är fruktansvärt stor, dock utan svältkatastrofer. Folket bor ofta i gräs- och lerhyddor och skjul av presenningar och annat de fått tag i. De lever i självhushåll med getter, kor och hönor och det finns lokala marknader överallt. Det finns ingen infrastruktur i Södra Sudan. I området på 150 x 100 mil finns det 30 mil asfalterad väg. Resten är ler- och grusvägar.
Beroende av olja
Klimatet i Sudan växlar från regnskog i söder till öken i gränstrakterna mellan Sudan och Tchad.
- Vi befann oss mitt emellan och jag fick under mitt år uppleva hela vädercykeln med extrem torka i sju månader och sedan två regnperioder när allt förvandlades till lervälling. Djuren såg eländiga ut under torrperioden. Under regnperioden växte sig gräset tre meter högt på tre veckor och folk andades ut. Landskapet var helt platt där vi befann oss.
I Södra Sudan finns mycket olja och som en del av avtalet med de lokala myndigheterna distribuerar oljebolag vatten till byarna längs huvudvägarna.
- Men oljeledningarna löper norrut genom Norra Sudan. Jag förstår inte hur det ska fungera om Södra Sudan blir självständigt. Det krävs en överenskommelse om försäljningen av oljan. Södra Sudan är beroende av oljeinkomsterna från dag ett.
Ingen hjälp att erbjuda
Arabiska är språket i Södra Sudan liksom stamspråk som till exempel dinka. En del talar swahili.
- Det är svårt att göra sig förstådd utan tolk. Barn och några vuxna kan lite engelska. Samtidigt tror jag att det står i fredsavtalet att arabiska och engelska ska vara de officiella språken.
- Annars så är det inte militära observatörers jobb att prata med eller hjälpa civilbefolkningen. Ibland möttes vi av besvikelse. Folk ville ha hjälp av oss i form av vatten, skolor, bussar och annat. Men vi hade inget att erbjuda. En militär observatör har bara det som han går och står i.
Per Hedström ser den internationella närvaron som viktig eftersom den sätter press på parterna att följa fredsavtalet. Han påpekar att fredsobservatörerna är obeväpnade och att de därmed inte utgör något hot och inte heller blir angripna.
Levde i kappsäck
- Det hände att vi mötte otrevliga militärer och folk som tyckte att vi skulle åka hem. Men jag upplevde aldrig någon fara för livet.
Fredsobservatörerna är i tjänst dygnet runt men komp- eller semesterlediga sju och en halv dag per månad. De får fyra hemresor per år. Per Hedström utnyttjade hemresorna. Under en ledighet åkte han till Kenya.
- Vi levde som i kappsäck i Sudan. Det var skönt att komma hem till Sverige, säger han.
Har förändrats
Året i Södra Sudan har liksom åren i Kosovo gett Per Hedström perspektiv på livet. Han berättar att det känns skrämmande och svårt att acceptera att tio timmar i ett flygplan innebär en förflyttning från ett land där människor vältrar sig i lyx till ett land där människor kämpar för att överleva dag för dag.
Att ha ingått i en internationell styrka har också gett Per Hedström perspektiv.
- En kollega har varit 38 år gammal, gift och haft två barn. En annan har varit 44 år gammal, haft två fruar och åtta barn...
- Jag har varit ganska gnällig och haft mycket åsikter om saker. Men mina utlandserfarenheter har förändrat mig, säger han och tillägger:
- Allt är inte svart eller vitt och det som är fel för mig behöver inte vara fel för andra.