Med stadig hand ristar Leif Öhlund in mönster i tennljusstaken. Med sina 33 år i företaget är han rutinerad, men visst händer det att även han slinter.
– Det händer när man är nybörjare, och så händer det när man som mig är gammal i gemet och tror att man kan det här och pratar samtidigt, säger han och skrattar.
Sedan 1997 är han en av tre delägare i Jokkmokks tenn, företaget som firar 75 år. Men det var inte helt självklart att han och kollegorna Kent Holmkvist och Roger Nilsson skulle ta över när de fick frågan.
– Ingen av oss hade tänkt i företagarbanan, vi var knegare. Så det tog ett tag att försöka känna på idén, säger Leif Öhlund.
Han hade själv varken erfarenhet eller särskilt stort intresse när han äntrade smidesbranschen i unga år.
– Jag hade jobbat på lager och som mekaniker. Jag var på arbetsförmedlingen en dag men de hade inget jobb. Så mötte jag en karl på vägen ut, som sa: kan du byta cykelpunktering? Ja nog kan jag det, sa jag. Bra då kan du börja jobba hos mig. Det var anställningsintervjun för mitt jobb här, berättar Leif Öhlund och fortsätter:
– Han kunde ju inte fråga kan du smida i tenn, för det hade jag ju aldrig gjort. Hans tanke var att kan du byta en cykelpunktering då har du inte tummen mitt i handen. Jag fick provanställning i sex månader och nu 33 år senare är jag kvar.
Är det som att byta en cykelpunktering?– Ja jag förstår ju nu i efterhand att det inte alls är en så dum fråga. Kan du byta en cykelpunktering utan att det krånglar till sig alltför mycket, då har du en chans. Det är mycket verktyg och timing.
Hur ser återväxten ut, finns det många intresserade av yrket?– Senaste åtta-tio åren är det jättemånga som frågat om de får praktisera och lära sig. Det har hänt något, i och med att jag jobbat så länge märker jag trendskillnader. Det är fler som vill jobba med händerna. Under en stor del av 90-talet var det mer att man ville hellre sitta vid datorn men det känns som att det är en tillbakagång nu.
Tror du att hantverksyrken kommer att växa?– Ja just nu känns det tydligt så. Man ser en efterfrågan på mer vanliga hantverksyrken, som snickare, rörmokare och mattläggare. Det finns ett behov och folk som vill hålla på med det.
Leif Öhlund berättar att de ofta pratar om det i fikarummet.
– Det kanske är på väg tillbaka i och med att det är många gamla hus som behöver fixas, och en trend i att man reparerar saker istället för bara slit och släng. Vi märker många som kommer in och reparerar sina guldringar och silversmycken som de fått av mormor.
Han upplever själv företagsklimatet i Jokkmokk som positivt, men visst finns det utmaningar.
– Jokkmokk är ett litet samhälle, det är svårt att leva av med bara Jokkmokk som marknad. Därför är det bra att vi har återförsäljare och webbshop som når många, säger Leif Öhlund och fortsätter:
– Det är ingen lek att leva på hantverk. Många har det som hobby, man drejar eller stickar. Men det är inte så många som kan leva på det som yrkesbana. Och vi är faktiskt fem stycken som gör det här.
Vad är det roligaste med att driva Jokkmokks tenn?– Att vi har helheten. Vi beställer hem material, förädlar och gör saker i det, och får i slutänden möta kunden. Vi gör något från ax till limpa. En annan sak är att vi gillar att jobba med händerna, att skapa något. Det är en höjdare.
Vad tycker du själv är roligast att tillverka?– Saker som är lite utmanande och annorlunda, men som man ändå känner att det här fixar jag. Sådant som är lite utanför boxen, säger Leif Öhlund som menar att yrket absolut inte är förutsägbart:
– Jag har gjort allt från varmkorv med bröd i tenn till gravurnor för hundar.