Det är en molnig höstdag i Luleå hamn, vattnet är stilla och sikten är klar.
– Vi kastar loss, ropar Per Sundwall, och besättningen gör Kustbevakningens övervakningsfartyg KBV 306 startklar.
Per Sundwall är kustbevakningsöverinspektör och har yttersta ansvar för de tre kollegorna ombord. Alla har olika huvudansvarsområden, men samtliga gör egentligen allt ombord och kan varandras styrkor utantill. Så blir det när man jobbar ihop flera dygn i sträck ombord på ett fartyg. På nedre däck finns ett litet kök och varsin hytt som är kollegornas hem under arbetsskiften.
– Man blir som en andra familj. Vi äter mat ihop och borstar tänderna ihop, man känner sina kollegor bra, säger Per Sundwall.
– Vi är alla olika personligheter, men vår uppgift är klar. De olika personligheterna bidrar och kompletterar varandra, det är högt i tak och prestigelöst, säger kustbevakningsinspektör Andreas Sikström.
Kustbevakningsassistenterna Jonas Hermansson och Erik Nyberg håller koll på sjökortet och radarn, och navigerar fartyget ut mot Klubbviken. Lövträden skiftar i gult och orange, en effektfull kontrast mot den vita himlen och det gråblå havet.
– Det är en fantastisk miljö att jobba i, speciellt om man gillar naturliv och skärgård, säger Per Sundwall.
Kustbevakningen är en statlig myndighet som övervakar sjötrafiken och jobbar med tillsyn och brottsbekämpning till sjöss. De ansvarar också för miljöräddning, som att ta upp olja och skadliga ämnen från vattnet, och har ständig beredskap för att hjälpa människor till sjöss.
Nu under hösten utgör fiskenäringskontroller och tullkontroller en stor del av arbetet. På vintern är det mycket fokus på skoteråkning och naturvård, och under vårvinter och sommar är det flest folk i rörelse.
– Ju mer folk desto mer är det att göra. För det är inte båtarna i sig som gör sig illa och bryter mot lagar, det är ju människorna. Så vårt jobb är ganska säsongsbetonat, säger Andreas Sikström.
De olika säsongerna gör Kustbevakningen i Luleå unikt, eftersom arbetsplatsen förflyttas från båt till svävare, skoter och bil på vintern.
– Bland den vanligaste frågan vi får är vad vi gör på vintern. Många tror nog att vi mest bara jobbar på sommaren, de har inte koll på att vi kör ut med bil till hamnarna om vintern, säger Jonas Hermansson.
Förberedelserna inför vintersäsongen har redan börjat, svävaren ska göras i ordning och kontrolleras – en speciell maskin som kräver mycket underhåll.
– Den är som en äggula i en stekpanna, den åker dit det lutar och blåser. Det gäller att tänka ett steg före hela tiden, det handlar om timmar bakom spakarna för att få den dit man vill, säger Per Sundwall.
Den 15 meter långa svävaren kan färdas över is, land och vatten och gör att Kustbevakningen kan ta sig till platser som annars är svåra att nå. För ibland är det full fart som gäller, en skridskoåkare, en skoter eller ett djur kan ha gått genom isen och hjälp behövs snabbt.
– När det väl bränner till är det viktigt att alla har sina områden och sitt fokus, säger Jonas Hermansson.
– Det är inte jaget utan bara laget. Uppgiften är i fokus och man får lägga egot åt sidan, säger Andreas Sikström.
Då kan kommunikationen bestå mer av raka direktiv och korta kommandon.
– Då är det extra skönt att man känner varandra. Alla tänker på sina bitar och det behövs inte så mycket prat, säger Per Sundwall.
Vad är det bästa med att jobba på Kustbevakningen?
– Tjusningen är just att man aldrig vet vad som kommer att hända på jobbet. Det går perioder då det är lugnt, då lägger vi mycket tid på övning. Sedan kan det plötsligt växla upp och bli en sjöräddning eller en sjuktransport. Det är väldigt omväxlande, säger Per Sundwall.