I veckan kunde vi avslöja att SD-politikern Johnny Svedin från Kalmar län, som sitter på ett av två riksdagsmandat för Norrbotten, ännu inte har besökt länet eller skrivit en enda motion specifikt om utmaningarna i norr – efter över hundra dagar som riksdagsledamot.
Bernt Drugge (SD), partiets andrenamn i länet, konstaterar att SD:s nationella riksdagslista inte är helt optimal.
– För väljarnas skull hade det varit bättre att rösta på personer i Norrbotten som man förväntar sig ska komma in i riksdagen. Det hade varit intressant för mig att jobba för länet där.
Däremot reagerar han inte över att Svedin ännu inte har besökt Norrbotten.
– Han sitter i riksdagen i fyra år, har alla chanser att komma hit senare. Då kan han besöka våra industrier, som H2 Green Steel och LKAB, och även sjukhusen.
Drugge konstaterar samtidigt att Svedin ännu inte har författat någon riksdagsmotion om länet.
– Jag tror att väljarna förväntar sig mer av honom framöver. Annars kan det hända att vi tappar röster nu.
Gällivarebon Eric Palmqvist, SD:s förste riksdagsledamot, tar partikamraten på Norrbottensbänken i försvar.
– Johnny har precis kommit in i riksdagen och jag minns hur det var. Första hösten är oerhört intensiv, med en massa utbildningar vid sidan av riksdagsarbetet.
– En resa hit ska också ha ett tydligt syfte med verksamhetsbesök, vilket är begränsat till vardagar, säger Palmqvist som samtidigt uppger att de två SD-ledamöterna hade planerat en resa i länet i höstas, när Svedin drabbades av en familjetragedi.
Ska inte en riksdagsledamot som representerar Norrbotten besöka länet och sätta sig in i utmaningarna här?
– Det är rimligt, ja, och Johnny kommer upp nästa vecka när vi har dialogsamtal i Luleå med regiongruppen och Norrbottens kommuner. Jag hoppas att vi kan ha ett möte med partidistriktet då också. Men ett besök här har större värde symboliskt än rent praktiskt.
Likaså vill han tona ned betydelsen av att Svedin ännu inte har skrivit några motioner rörande länet.
– Riksdagsarbetet går lite ut på att skriva platsspecifika motioner, utan handlar mer om nationell lagstiftning. Och enskilda motioner från ledamöter ska man inte dra så stora växlar kring, de leder sällan någon vart. Jag skrev själv inte en enda enskild motion mitt första år i riksdagen.