Nicke Nordmark, relationscoach, sex och relationer, fråga coachen
Hej Nicke!
Jag och min man är 50 plus och har varit tillsammans i 25 år och har tre barn. Vi har under de sista åren levt under ganska mycket stress i form av barn med psykisk ohälsa. Det har påverkat vår relation till den grad att jag inte vet om vi orkar kämpa vidare tillsammans.
Vi saknar kommunikationen helt känns det som. Jag upplever att han inte inkluderar mig i hur han tänker. Börjar jag ta upp att jag tycker det är dåligt hemma tystnar han helt. Då sitter jag där och undrar om han hörde mig eller om han gick in i sin bubbla. Svaret blir alltid att han vill tänka klart, censurera och ha en färdig lösning att presentera innan han säger något. Jag vill inte ha det! Jag vill ha hans tankar och känslor, på samma sätt som jag någonstans "blottar" mig för honom. Om vi ska vara i en relation tycker jag vi måste kunna visa även våra svaga sidor utan att bli dömd.
Så mycket av våra liv har bara kretsat runt barnen sista åren, se till att de mår bra, att vi tappat varandra längs vägen. Om vi ska hitta tillbaka till varandra så måste vi båda anstränga oss och det är väl där jag känt mig ensam ett längre tag och just nu vet jag inte om jag orkar så mycket mer.
Hur kan vi hitta tillbaka till varandra och när är det ok att känna att man gjort tillräckligt?
Linda
Svar:
Hej Linda!
Tack för ditt fina mejl! Ni är sannerligen inte ensamma om att ha svårt med kommunikationen och att ha tappat bort varandra efter att ha tvingats lägga nästan all energi på att hjälpa barnen må bra. Det är förståeligt och det är högst mänskligt. För att kunna hitta tillbaka till varandra så måste båda två verkligen vilja det, och ge allt ni har. Halvhjärtade försök kommer resultera i separation eller uppgivenhet tyvärr.
Jag förstår verkligen din önskan att få höra hans tankar och känslor istället för tystnad som ibland åtföljs av hans färdiga lösningar. Jag tror att ni båda känner er ensamma långa stunder, och det är en förtärande känsla i en relation. Jag utgår från att du berättat ditt behov av kontakt och delande, och att du inte vill ha lösningar utan snarare bli sedd och hörd och bekräftad och ibland kanske tröstad. Det han behöver göra är att möta dig i ditt behov. Och för att kunna göra det behöver han känna att det är tryggt och inte för riskfyllt. Hur brukar du bemöta honom om han är öppen med sina tankar utan att ha tänkt färdigt? Känner han sig förstådd?
Vi är alla skapta olika, och jag tror det är viktigt för dig att inse att hans undvikande beteende, alltså att bli tyst, är något som han har med sig sen barnsben. Någonstans längs vägen kände han att det var mycket bättre att inte vara öppen med känslor och antog den strategin. Du behöver visa förståelse för att han är som han är, och att du inte kan förändra honom. Det är bara han själv som kan välja att göra på ett nytt och kanske skrämmande sätt för honom. Det du kan göra är att fortsätta berätta hur det känns för dig och vad du behöver och ta emot hans delande mjukt och empatiskt.
För att ni båda ska komma vidare, så behöver ni få koll på era individuella behov och på hur de kan uppfyllas i er relation. Hur ser ditt behov av frihet ut, alltså när leker du och har roligt och behöver du mer av det? Hur ser hans behov av trygghet ut, och behöver han mer av det? Hur är det med intimitet och passion, får ni båda det ni behöver? Känner du dig sedd och hörd som person? Hur blir ni om ni inte får de behoven tillgodosedda? Genom att komma djupare ned i de ni är som individer och prata om vilka behov som måste fyllas på, så har ni en chans att lära känna varandra ännu mer och rikta in era samtal på de behov som allra mest skriker efter uppmärksamhet. Utan den vetskapen är det lätt att ni ältar vardagens problem, eller er brist på kommunikation, utan att ni kommer någon vart.
När jag läser ditt mejl får jag känslan av att ni alltför sällan har roligt tillsammans. Skrattar ni ihop? Jag förstår att det inte är lätt när livet kantas av ansträngningar och oro för barnen, men jag tror verkligen ni aktivt måste hitta sätt att ha roligt och leka tillsammans. Göra saker som inte syftar till prestation eller ska ge något särskilt resultat. Kan ni hitta lek och skratt ihop tror du? Det kan vara ett kraftfullt sätt att just hitta tillbaka till varandra.
Lycka till!