Hon säger att regionen har en mall för riskgrupper där två av kriterierna ska uppfyllas. Oro är inget som står med i riskbedömningsdokumentet.
– Men det finns ju alltid gråzoner och här sätts ju ledarskapet på prov för att bemöta oron bland anställda, säger hon.
Camilla Eriksson Sundberg säger att hon ser en viss ökning av signaler från medlemmarna just nu om att de vill lämna vårdyrket.
– Det som oroar oss nu är ovissheten sett till att få raka besked om sommarsemestern. Det sägs att de flesta fått beviljat första perioden men sedan är det ett vacuum. Jag kan tycka att det inte är alltför höga krav att vilja veta att jag får vila och vara med min familj, speciellt efter den här coronavåren, säger hon.
Hon påpekar att även vårdpersonal har ett liv vid sidan om sitt yrke och att det är viktigt att ta hänsyn till det samt till fysiska förutsättningar.
– Det finns något som heter organisatorisk och social arbetsmiljö. Arbetet ska anpassas efter individen och inte tvärtom. Man måste ta tillvara individens förutsättningar för att det ska bli långsiktigt hållbart. I det här fallet, när man inte blir bemött för den oro man faktiskt har, resulterade det ju i en uppsägning. Man tappar medarbetare som helt lämnar regionen och det har man inte riktigt råd med. Alla våra medlemmar som arbetar inom vården är guld värda. Personalpolitiken behöver förbättringar på sina ställen, säger hon.