"Från Sametingets håll ser vi även stora behov av varaktiga resurser till Sametinget och det samiska samhället för fortsatt arbete. Det måste regeringen säkerställa. Sametinget behöver fast finansiering för strategiskt arbete med jämställdhet och hälsa, och våldet mot samiska kvinnor och flickor", säger Marie Persson Njajta, styrelseledamot i Sametinget.
Rapporten från forskare vid Umeå universitet är den första i sitt slag och den har tagits fram på uppdrag av Sametinget. Genom svaren synliggörs våldet mot samiska kvinnor och flickor i den svenska delen av Sápmi.
Över hälften av de samiska kvinnorna uppger att de har utsatts för sexuellt våld, sju av tio har utsatts för psykiskt våld och nära var tredje för fysiskt våld.
– Det är väldigt nedslående resultat och oroande. Jag tycker det visar tydligt på ett samhällsproblem, säger Marie Persson Njajta, styrelseledamot i Sametinget.
En större andel av de samiska kvinnorna, jämfört med landets kvinnor i stort, svarar att de har utsatts för de grövsta formerna av sexuellt våld, som våldtäktsförsök (14,1 jämfört med 10,6 procent) och våldtäkt (10,3 jämfört med 7,0 procent). Totalt svarade 1 860 samiska kvinnor på enkäten.
En del av rapporten bygger på enkätundersökningen "Samisk hälsa på lika villkor" som genomfördes 2021, där 3 658 samer i Sverige i åldern 18-84 har medverkat. Resultatet har jämförts med Sveriges befolkning genom den nationella enkäten ”Sexuell och reproduktiv hälsa” som genomfördes 2017.
Det övergripande mönstret är att kvinnor är betydligt mer utsatta för våld än män.
Marie Persson Njajta är inte förvånad.
– Vi vet att samiska kvinnor har en utsatt position. Men det som är väldigt viktigt i den här rapporten är att för första gången kunna presentera data som faktiskt synliggör det på ett helt annat sätt, och gör det gentemot majoritetssamhället. Våld mot kvinnor är ett problem, men här ser man att det skiljer sig, säger hon.
Rapporten baseras även på 22 intervjuer med totalt 34 personer, varav 12 samer, inom ideella och offentliga organisationer som jobbar med frågan om våld mot kvinnor i den svenska delen av Sápmi. Resultatet av det visar på stor okunskap och att våld mot samiska kvinnor är en fråga som behöver förstås i relation till den bredare politiska, historiska, koloniala och könade sammanhanget som våldet sker i.
– En samisk kvinna som ska lämna en våldsam relation kan vara rädd för att förlora sin samiska kontext, alltså sin samiska kultur och sina rättigheter. Eftersom allting är mycket knutet till sitt traditionella område och sina traditionella näringar. Det är väldigt svårt att lämna i en sådan situation när det blir ett sådant val man kanske måste göra, säger Marie Persson Njajta.
Dessutom är det få samiska kvinnor som söker hjälp, enligt rapporten.
– Det är långa geografiska avstånd och att man upplever att det finns en okunskap. Det uppmuntrar inte direkt samiska kvinnor att söka hjälp. Det finns också bristande tilltro på grund av kolonial diskriminering och historiska oförrätter. Sånt kan också förhindra en samisk kvinna att söka hjälp. Man kanske inte har tilltro till myndigheter, säger Marie Persson Njajta.
De förslag på åtgärder som presenteras i rapporten är bland annat att ta fram en nationell policy för att motverka våld mot samiska kvinnor och utveckla strukturer till skydd för kvinnor och flickor.
– Min förhoppning är att det här ska leda till en förändring, att vi kommer kunna jobba mot de här behoven. Regeringen måste ta till sig det här budskapet och då tror jag att en forskningsrapport med den här datan, som talar ett tydligt språk, kommer ge dem större incitament att faktiskt göra någonting, säger Marie Persson Njajta.