Trots problemen – inget stopp för contorta

Skogsbruket har lärt av tidigare misstag med contorta. Det menar Jakob Bjerner, hållbarhetsansvarig vid Sveaskog.

Jakob Bjerner, hållbarhetsansvarig vid Sveaskog.

Jakob Bjerner, hållbarhetsansvarig vid Sveaskog.

Foto: Privat

Norrbotten2020-10-03 17:00

Boomen kom under 80-talet. Tanken var att den snabbväxande nordamerikanska tallen skulle råda bot på en befarad kommande virkessvacka.

Snart visade sig problem med felaktig proveniens (härkomst) på plantorna. Rotsnurr uppstod sedan krukor av papp (paperpot) använts. Rötterna fäste också dåligt när plantor satts på olämplig mark och bestånden tog stryk av vind och snötryck.

– De som ser värst ut är de som växer på finjordsrika marker. Bestånd som kraschat på det sättet är ingen ekonomisk succé, säger Jakob Bjerner.

I Norrbotten har Sveaskog 34 000 hektar contorta i åldersspannet 30-40 år. Jakob Bjerner har inte varit i just de aktuella bestånden kring Aapua, men han säger att generellt görs en inventering innan man beslutar vad som ska göras.

– Det beror helt på i vilket skick de är. Om man har 3 000 stammar och 1 000 av dem ligger ner ser det rent bedrövligt ut. Men har du 2 000 stammar som är fina så kommer ju de att kunna bli något framöver. 

Trots problemen har contortan aldrig varit uträknad i Sverige. Arten har upp till 40 procent högre tillväxt jämfört med vanlig tall.

– Hur man än vrider och vänder så är det ett trädslag som producerar väldigt bra. Men då måste man vara noga med var någonstans den står. Om den dör så är det ju en tillväxt som går förlorad.

Sveaskog har de senaste tjugo åren satt i snitt mindre än 100 hektar contorta per år i Norrbotten. Senaste fem åren är siffran noll, men något uttalat stopp finns inte.

– Standardträdet för oss i Norrbotten är vanlig tall. Att säga att vi har ett jätteprogram där vi bara sätter contorta är att överdriva oerhört.

Valet att föryngra med contorta, i exempelvis Aapua-området, kan förklaras med att arten klarar sig bättre mot svampangrepp och är mindre utsatt för betesskador.

– Vi har ganska stora problem med törskatesvamp i skogsbruket. Lägg till det problem med älgbetning och andra svampar. Då kan contortan absolut vara en del i lösningen, även om den inte är en generallösning på alla marker.

Blir det artfattigare i de contortaskogar som nu växer upp?

– Jag ska inte ta gift på att det inte blir så på varje kvadratmeter. Det är ju ändå naturen vi brukar, så att säga.

I dag sätts contorta på steniga marker där rötterna kan få bättre fäste. Där ska skogen senare kunna gallras utan att träden faller på grund av blåst eller snötyngd. Exempel på lyckade planteringar finns också, enligt Bjerner. 

 – Man måste komma ihåg att det inte bara var misstag som gjordes under 80-talet. Gör man en bra markberedning och sår contorta som röjs och gallras så kan det bli nästan som en vanlig svensk skog.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!