”Tävlingsinstinkten kickade in och barnet i mig njöt”

Nu ligger en vecka av ledighet och vinteraktiviteter framför barn och unga i länet. Varje sportlov, så långt jag kan minnas, tillbringade vi med tjocka släkten i någon by i norska fjällen. Men det bästa var inte själva skidåkningen, utan bilfärden dit. Upp tidigt på morgonen för lika snabbt somna på badrumsmattan hemma. Min Walkman var alltid laddad med min doktor Bombay CD, och jag smygsov ofta i bilen för att kunna höra vad mamma och pappa sa när de inte trodde att vi lyssnade. Det är mina sportlovsminnen, och de värdesätter jag högt. Nu för tiden åker jag oftast inte utför på sportlovet, men det finns mycket annat att göra i stället.

När jag var liten uppstod nästan en inflation bland familjer som skaffade sig en trampolin i trädgården. Men jag fick tyvärr ingen. Därför blev mitt besök på trampolincentret i Luleå ett slags balsam för själen. Det roligaste var nog inte att hoppa runt bland alla mattor, utan allt annat man kunde göra. Jag spelade till exempel killerball på mattorna med några av ungdomarna i lokalen. Vi sprang runt, kastade färggranna bollar på varandra och hoppades att de skulle träffa motståndaren. Ta en lyra, ropade de till mig när jag var sist kvar på mattan från mitt lag. Tävlingsinstinkten kickade in, och barnet i mig njöt.

Nästa anhalt var pulkabacken i Boden. Jag har inte åkt pulka på flera år, men insåg efter ett tag att det inte finns någon åldersgräns på att köra fort nedför en backe. En knuff i ryggen och pulkan drar iväg som ett jehu medan snön skvätter upp i ansiktet. Strapatsen upp till krönet blev mindre och mindre ansträngande eftersom det blev roligare och roligare. Underskatta inte pulkaåkning!

Sista stoppet blev brottningsklubben i Boden. Jag trodde att jag skulle hamna i en nybörjargrupp, men så var inte fallet. Många av de som stod på mattan var högt rankade i Sverige-eliten. Min enda erfarenhet är de ofrivilliga brottningsmatcherna med min bror under uppväxten. Min träningspartner blev 15-åriga Nova Bergman, svensk mästarinna i brottning. Hon kastade upp mig på axeln och gjorde sporadiska benböjar medan hon gick sig till andra sidan av rummet. Efter en halvtimmes träning var jag död. Men även om det var tufft gav det mersmak. Känslan av att klara hålla sig kvar inuti den lilla cirkeln i mitten var nästan beroendeframkallande.