Kimmo Sulilia har varit präst i 30 år och älskar sitt arbete. "Det här är världens roligaste jobb, jag har varit präst i 30 år och jag tycker fortfarande det är jättefint att få möta människor i olika livssituationer", säger han.
NSD:s kartläggning visar att vissa församlingar i Norrbotten saknar uppemot fyra heltidstjänster.
– Det är väldigt ansträngt då det är vissa saker som bara präster kan göra, som begravningar och dop och vigslar. Det blir princip att man som präst jobbar mer då och risken för utbrändhet är rätt stor, säger Kimmo Sulila, kyrkoherde Haparanda församling och tillförordnad kyrkoherde Övertorneå församling.
För att lösa bristen använder sig många av tidigare präster som nu är pensionärer.
– Det är svårt att rekrytera. Det är pensionärer som räddar oss och så har det varit i många år. Utan pensionärer skulle inte kyrkan klara sig på prästsidan, säger Kimmo Sulila.
I andra församlingar där det inte finns så många pensionärer får prästerna hjälp av andra kyrkoanställda för att täcka upp prästens arbetsuppgifter. Emelie Hultman, präst i Gällivare församling, berättar hur de gör:
– Tyvärr har vi ganska dåligt med pensionärer i vår församling, vi har inte många att tillgå. Vi jobbar därför med andra anställda, som exempelvis församlingspedagog och diakon, som kan täcka upp på gudstjänster där man inte är beroende av att det är just en präst som leder.
I Bodens pastorat saknas fyra prästheltidstjänser.
Konsekvensen blir att en del församlingar får minska antalet samtalsgrupper och öppna verksamheter.
– Prästbristen gör att vi måste fokusera ännu mer på de uppgifter som bara vi präster kan göra, som dop, vigsel och begravning. Därför får vi dra in på bibelgrupper och samtalsgrupper, säger Kimmo Sulila.
Luisa Landewall som är kyrkoherde i Bodens pastorat har jobbat som präst sedan 2009.
I Bodens pastorat saknas fyra prästtjänster och för att locka fler personer till att bli präster i Boden satsar de på ungdomsverksamheter och på det personliga mötet.
– Att försöka göra det möjligt ekonomiskt och praktiskt tror jag är viktigt, och att vara en rekryterande miljö och våga ge ungdomar tidigt ansvar. Vi har en stor ledarskola kopplat till våra konfirmander och vi är generösa med att ledarna ska få åka på läger och utveckla sig själva som ledare inom kyrkan och låta de växa med det ansvaret.
– Det personliga mötet är alltid avgörande, att uppmuntra människor i verksamheten som vi tror har det här kallet. Jag har några medarbetare som är jätteduktiga och börjar uppmuntra människor väldigt tidigt, säger Luisa Landewall.
Hur ser du på att det är sådan brist i hela Norrbotten?
– Det är brist på arbetskraft i allmänhet i Norrbotten, och jag ser det som att utbildningscentren behöver utvecklas så att man kan jobba och plugga på distans. Det är viktigt eftersom en del kommer på senare i livet att de vill omskola sig till präst, säger Luisa Landewall, kyrkoherde Bodens pastorat.
Kimmo Sulila som är kyrkoherde i Haparanda församling och tillförordnad Kyrkoherde i Övertorneå församling, tror att lösningen på prästbristen kan vara att ta inspiration från England.
– I England i anglikanska kyrkan har man ett system som kallas ”lokal präst” där man lokalt kan ge prästuppgifter till människor. Det är en kortare utbildning där personen sedan kan hoppa in och hålla i begravning och dop. Det skulle kunna vara något man utarbetar i Sverige också.
– För jag ser här i Haparanda att det finns pensionerade lärare, exempelvis religionslärare, som är vana att stå inför en grupp människor och med en kortare utbildning och under handledning av till exempel kyrkoherden, skulle de kunna genomföra en begravning, säger Kimmo Sulila.