Jenni King känner hittills till sex av sina halvsyskon, men befarar att det finns fler.
Jenni King föddes i Norrbotten 1977. Hennes föräldrar hade vänt sig till en kvinnoklinik för att få hjälp att bli gravida. Den behandlade läkaren uppgav att det skulle behövas en insemination, men att denna skulle ske med Jennis pappas egna spermier. Många år senare ville Jenni King veta mer om sitt samiska ursprung. Hon gjorde ett DNA-test.
– Jag fick träff på ett okänt halvsyskon, berättar hon i programmet Doktorns spermier, som sänds i SVT på onsdag kväll.
Jenni, som i dag är bosatt i Ulricehamn, bad sin mamma berätta allt om hur hon kom till. Mamman berättade att de hade haft svårt att bli gravida, men nekade till att en donator skulle vara inblandad. Lagstiftningen vid den tiden gav donatorn rätt att vara anonym. Jenni lyckades få kontakt med läkaren, som slutade arbeta med fertilitetsbehandlingar när anonyma spermadonatorer förbjöds i Sverige 1985.
– Han sade att alla dokumenten var förstörda. Men jag fick en känsla, det här är donatorn, säger Jenni King i programmet.
Hon ställde en direkt fråga till läkaren.
– Han svarade, "lilla vän, det är inte jag".
Tillsammans med sitt halvsyskon började hon söka svar på vem som var deras biologiska pappa. Uppdrag granskning slår fast att i stort sett alla barnlösa par i Norrbotten remitterades till den aktuella läkaren under en tioårsperiod.
1981 väckte ett fall i Haparanda tingsrätt stor uppmärksamhet. En då tvåårig pojke blev i praktiken faderlös, då hans pappa efter en skilsmässa ville avsäga sig vårdnaden. Läkaren, som också vittnade i domstolen, visade sig vara biologisk pappa även till det barnet.
Hittills har sju barn till par som fått hjälp via två olika kliniker i Norrbotten bekräftats ha blivit genom att deras mammor har inseminerats med läkarens sperma. Jenni befarar att det kan röra sig om betydligt fler.
Flera av halvsyskonen redan har stött på varandra i olika sammanhang, utan att veta att de är släkt. Den viktigaste frågan för Jenni är att få reda på hur många barn det rör sig om totalt. I programmet får hon och en halvbror som medverkar anonymt tillfälle att ställa frågan direkt till läkaren, som vägrar svara. Han hänvisar till sin egen och sin familjs integritet och anser inte själv att han gjort något fel.
Jenni King och hennes halvbror "Pontus" tillsammans med Uppdrag gransknings reoprter Lisa Jarenskog.
Vi når Jenni per telefon strax innan programmet sänds. Hon beskriver hur livet totalt har vänts upp och ned.
– Livet har förändrats markant. I dag är vi alla halvsyskon som känner till varandra i relationer. Men om vi skulle separera kan vi inte träffa vem vi vill, vi är begränsade på så sätt. Även våra barn är begränsade, det påverkar deras liv också.
Jennis barn fick plötsligt ett 20-tal kusiner och de flesta av de sju halvsyskonen bor kvar i Norrbotten, inom ett relativt begränsat område. Hon beskriver avslöjandet som att förlora sin identitet.
– Den jag har trott att jag är i hela mitt liv är jag inte längre.
Vad hade det gjort för skillnad om läkaren hade erkänt hur många han donerat sperma till?
– Då hade vi haft lite mer att gå på. Ovissheten om hur många vi är, den är väldigt jobbig. Det kommer ju att påverka resten av våra liv. Det kommer att komma fram nya matchningar på syskon, nya kusiner till våra barn. Det är mycket oroande.
Det är också skälet till att hon och hennes halvbror, som i programmet kallas för Pontus, har valt att medverka i Uppdrag granskning. De vill nå ut med sin historia för att de som fått hjälp av samma läkare ska prata med sina barn så att de kan DNA-testa sig.
För Jennis mamma har det varit oerhört jobbigt att allt nu kommer fram i ljuset.
– Hon känner ju det som att hon har blivit utsatt för ett övergrepp. Men vi är överens om att det är otroligt viktigt att vi lyfter den här historien, säger Jenni.
Hennes pappa lever inte längre och på ett sätt är hon lättad över att han slipper uppleva det som familjen går igenom.
– Om jag hade fått välja så hade jag inte velat vara den del av den här historien alls, men nu är jag ju det. Jag har i och med det här lärt känna flera underbara människor så det är lite kluvet. Men det allra skönaste hade såklart varit om jag aldrig tagit det där DNA-testet.
Region Norrbotten gör nu en egen händelseanalys av det som skett, uppger hälso- och sjukvårdsdirektör Pia Näsvall, som intervjuas i programmet.