Arkivbild.
Foto: Janerik Henriksson / TT
Hej!
Jag är förtvivlad och förstår plötsligt ingenting kring min sambos beteende. Jag hoppas du kan hjälpa mig. Vi är ett par som hållit ihop i över 20 år och har två döttrar, som nu är 16 och 18 år.
Som jag upplever det har allt varit bra och precis som vanligt den sista tiden, men från ingenstans säger min sambo att vi måste prata om vår relation. Han, som vanligtvis är en lugn person, är plötsligt väldigt hetsig kring detta och lägger fram vår situation på ett väldigt, väldigt mörkt sätt.
Jag blir chockad då han aldrig nämnt att något känns fel och bara några månader tidigare pratat om att det kanske vore roligt att skaffa hund. Ungefär en vecka senare kommer det fram att han träffat en annan och vill separera. Jag förstår inte hur det här kunnat ske och undrar om det finns något jag kan göra för att förändra situationen. Våra döttrar har vänt sin pappa ryggen efter det här, vilket förstås också känns hemskt. Vad kan jag göra?
"Chockad tonårsmamma"
Svar:
Hej!
Huva vilken jobbig och svår situation du hamnat i. Att allt ställs på ända som en blixt från klar himmel är verkligen utmanande. Först och främst skulle jag vilja att du hade en enda sak i åtanke: Vad behöver du allra mest just nu? Fundera på det dagligen och låt svaret du finner guida dig.
Jag anar att du har ett behov av att förstå vad det var som hände. Jag gissar att du försökt ställa frågor till honom men att du inte riktigt fått de svar du känner att du behövt. Du har drabbats av flera svek. Först undanhåller han vad han faktiskt känner och behöver i er relation under lång tid, och sen döljer han en otrohetsaffär. Det är inte lätt att lappa ihop det och få förtroende för varandra efter det, och sannolikt är han inte beredd just nu att ge det den tiden och det engagemang det kräver. Möjligen skulle ni kunna ha lite lugnare och givande samtal om ni gick till en parterapeut, men jag tror att inriktningen i så fall bör vara hur ni kan separera på ett sätt som inte skapar djupare sår. Om han är öppen för att det finns en väg tillbaka för er, så visst går det att lappa ihop, men det kommer krävas väldigt mycket jobb.
Utifrån det du skriver så tror jag dock inte han är riktigt där i sin process. Därför vill jag råda dig till en svår sak: Acceptera att du inte kommer få de svar från honom du säkert gärna vill ha. De svar du skulle få nu kommer vara färgade av skam för att han inte kunde prata tidigare och för att han bedragit dig, och det kan ta många olika uttryck, till exempel ilska, vilket jag skönjer bakom ordet "hetsigt" i ditt mejl. Han har dessutom inlett en relation med en annan, som han kommer vilja lägga sin energi på, och du blir då den som hindrar honom från det, i hans sinne alltså. Även det kan framkalla ilska. Skammen, och olusten att vilja svara skapar en väldigt dålig grund för samtal som ska handla om förståelse. Tyvärr. Så därför landar jag i att du behöver gå vidare på egen hand, utan svar, utan vetskap.
Men jag tycker inte du ska känna att du ska göra allt ensam. Det finns hjälp att få både professionellt, och även i din vardag. Du skriver inte så mycket om hur du mår, men jag föreställer mig ändå att det är starka känslor att hantera. Se till att träffa vänner, prata och vara öppen med hur det känns. Om några veckor känns en del annorlunda, om ytterligare någon månad är mer förändrat och du kommer ha gått igenom värsta chocken och sorgen.
En sak som kan vara viktig för dig är att se till att visa din man var dina gränser går. På olika sätt stå upp för den du är, att inte vara okej med att behandlas illa och markera tydligt vad du inte accepterar. Din självkänsla behöver dig som sin förkämpe.
Till sist, även om er relation avslutats abrupt och oschysst, så har ni två barn att tänka på. Den delen av er relation måste ni vårda. När ni pratar om barnen och hur ni ska göra, så försök att lägga allt annat åt sidan. Er enda uppgift är att se till att ni gör vad ni kan för att det ska fungera. Men först tror jag att han behöver visa sina döttrar att han är en människa, som älskar dem, och vill lyssna till deras behov och känslor. Om de behöver få uttrycka ilska, sorg och avsky så behöver han ha mognaden att möta dem och lyssna.
Lycka till!
Nicke Nordmark, relationscoach, sex och relationer, fråga coachen