Glöm Kungsleden och Kebnekaise.
Äventyraren och amatörfilmaren Peter Perssons kall är istället de svårforcerade och nonchalerade naturreservaten ökända för sin otillgänglighet och brutalitet men också för sin storslagna natur. Hans filmer skildrar ensamma och långa turer i Sveriges vildmarker – ofta i Norrbotten. Släpandes på tung kamerautrustning i ospårad terräng har han bland annat filmat i Ultevis och Pärlälvens fjällurskogar, och Sjaunjas beryktade myrdelta.
– Jag dras till otillgängliga platser som är så orörda som möjligt. Det är det som har fascinerat mig genom åren. Jag har en stor passion för den typen av äventyr, säger Peter Persson.
Ett av filmprojekten, som nyligen avslutades, heter "De stora skogsäventyren". Drivkraften till serien har varit att visa upp Sveriges sista gammelskogar och slå ett slag för att bevara dem.
– Jag vill inspirera människor att ta steget ut i naturen och att visa upp det vi håller på att förlora och hur det såg ut en gång i tiden innan skogarna började skövlas. Istället för att bara prata om det på traditionellt vis, vill jag nå ut på ett annat sätt för att intressera människor.
Trots att det enbart är en person bakom filmserien är filmerna både långa och välproducerade. Tittarna får se spektakulära flygbilder över allt från böljande skogar till bortglömda myrlandskap. Kamerorna är det enda som håller Peter Persson sällskap på de veckolånga turerna. Tittarna får på så vis sitta med runt lägerelden lära sig praktiska tips, och sitta längst fram i fören då det paddlas ned för vilda forsar.
Men att färdas i vildmarken innebär ofta bakslag – vilket filmerna också är brutalt ärliga med. Tittarna får se skavsår, när myggen invaderar tältet, när kanoten går sönder, när höstregnet förstör en hel tur, och när en björn helt plötsligt står och väntar framför kanoten. Bakslag som skulle kunna knäcka många. Men Peter Persson ler genom filmerna och hans uppriktiga entusiasm går inte att ta miste på.
– När man är mitt uppe i det kan man tycka att det suger. Men när man kryper in i tältet på kvällen med en Snickers går det över ganska snabbt. Och likförbannat står man där nästa år redo att anta en ny utmaning.
Vad är din hemlighet till att hålla modet uppe?
– Det är klart jag spottar och svär när myggen svärmar och det är blött och jävligt. Men jag har ändå ställt in mig från början på att det kommer bli mycket slit och släp. När man är två är det lätt att lyfta varandra och säga "här ta en chokladbit". Men som soloäventyrare måste man kunna motivera sig själv och pusha sig själv. En stor utmaning. Speciellt första gången man genomför ett stort äventyr på egen hand. Men innan jag drar iväg ställer jag in mig på att det stundvis kommer bli jobbigt. På så sätt får man inte samma chock när man väl står där sen. Det är viktigt att försöka tänka positivt, även när allt känns jobbigt. Annars är det lätt att man hamnar i en spiral av negativa tankar och då går det fort utför.
Peter Persson har drygt 20 års erfarenhet av vandring både i Sverige och utomlands. Som ung hade han ingen värd in till friluftslivet. Istället fick han lära sig själv och gick första fjällturen när han var 17.
2011 började han filma sina äventyr och i dag har han tusentals trogna tittare i friluftskretsar. Responsen från tittarna är en annan drivkraft och han får ofta långa tackbrev av tittare vars vandringslust han har väckt till liv. Inte minst gäller det barn och barnfamiljer.
– Det är mycket slit och släp och tar mycket tid med filmandet. Men jag märker hur uppskattat det är. Jag tjänar ingenting på det här och gör det bara av rent intresse. Det är responsen som driver mig helt klart.
Persson har hunnit samla på sig tankar på hur områdena skulle kunna utvecklas för turism. Exempelvis en led mellan Saltoluokta och Porjus via Ultevis fjällurskog. Likaså finns det gamla omarkerade leder i Pärlälvens fjällurskog som skulle kunna rustas till en vildmarksled.
– Men det är en balans med ingrepp i dessa områden. Det ska främja naturen och friluftslivet och inte bidra till ökat slitage och nedskräpning. Leder skulle kunna öka skogsturismen. Det kan vara ganska jobbigt att kliva ut i skogen utan att ha en led att följa.
Peter har egentligen avslutat sitt skogsprojekt, men det finns ett naturreservat i Norrbotten som gör att han överväger att återigen snöra på kängorna och släpa med kamerorna ut i skogen.
– Det är Pessinki fjällurskog. Det finns så lite information och bilder om det området. Men det verkar vara en spännande plats med fina gammelskogar som väldigt få människor har sett.