Regionens stålbad på totalt 700 miljoner kronor börjar få tydligare konturer. I augusti kom första konsultrapporten (se faktaruta) och i dag, fredag, informeras facken om den andra rapporten av Ernst & Young som handlar om besparingar på 250 miljoner kronor inom inte minst sjukvården.
Vårdpersonalen går redan på knäna efter coronakrisen och nu växer farhågorna över att stora nedskärningar väntar framöver, samtidigt som regionen ska hantera den vårdskuld som byggdes upp efter inställda operationer med mera.
– Vi har en ökad andel trötta medlemmar. Många fick byta ort, arbetsplats och arbetsuppgifter i coronakrisen. Vi har börjat utvärdera 12,5-timmarspassen, som vi motsatte oss, och med facit i hand ser vi att det slet väldigt hårt, med klen återhämtning och ingen fritidskvalitet, säger Camilla Eriksson Sundberg, Vårdförbundet inom Region Norrbotten.
– Våra medlemmar har gjort långt mer än sitt yttersta. Nu ska de orka igenom hösten, en fortsatt mycket hög arbetsbelastning, en eventuell andra våg av covid 19 och – som grädde på moset – konsultrapporterna som ger konsekvenser för alla anställda, säger Marianne Engberg, Kommunals ordförande.
Kommunal, som företräder såväl undersköterskor som ambulanssjukvårdare, lokalvårdare, kökspersonal och flera andra yrkesgrupper, menar också att återhämtningen har uteblivit för många.
– I somras arbetades det mycket övertid för att det saknades vikarier, där det uppstod sjukfrånvaro. Det har strömmat in sms om olösta arbetspass. Vissa har jobbat 400 timmar i övertid på fem månader.
Nationellt kommer rapporter om vårdanställda som upplever posttraumatiska stressyndrom (PTSD) i och med coronaomställningen, men Vårdförbundet har ännu inte fått liknande signaler.
– Samtidigt kan mycket skölja över personalen nu, när de är tillbaka från semestrarna. Efterdyningarna har vi inte sett ännu.
Även Kommunal är vaksamma på PTSD-signaler.
– De vi får beskrivet är en rädsla inför det nya okända, bli tvångsförflyttad, få med smittan hem – och att på näthinnan ha bilden av patienten som inte fick luft hur man än försöker lindra. Det är coronans baksida, säger Engberg.
Vilka signaler får ni rörande en personalflykt?
– Uppsägningarna har ökat. Vi får allt fler samtal från medlemmar som lämnar sina jobb. Ett nationellt problem. Pandemin blev droppen som fick bägaren att rinna över för många, inte minst äldre medarbetare. Därmed förlorar regionen massor av erfarenhet, säger Eriksson Sundberg.
– Vi har ännu inte fått bekräftat att personalen flyr, däremot signaler att måttet är rågat! Nog med applåder – våra yrkesgrupper behöver ett ordentligt lyft, bli sedda och bekräftade av arbetsgivaren, säger Engberg.
Samtidigt kan den nya konsultrapporten innebära färre vårdpersonal – helt i strid med fackens önskemål om fler kollegor.
– Vi är på tårna och vill inte se en mer slimmad organisation, med ännu sämre arbetsmiljö och sämre villkor. Vi springer nog fort redan. Norrbottningarna behöver en god vård, men redan i dag uppfyller inte patientsäkerheten alla krav, säger Eriksson Sundberg.
Bland Vårdförbundets medlemmar finns också chefer som redan i och med första konsultrapporten kände sig drabbade.
– Många vet inte vad som händer med deras anställningar nu. Så fort det minskas på administration, då ska man komma ihåg att de uppgifterna landar hos våra medlemmar i stället. Flera väljer också självmant att säga upp sig när det är så råddigt i organisationen.
Eriksson Sundberg konstaterar att regionledningen i länet drar åt svångremmen extra mycket.
– Vi är den region som procentuellt sett ska göra de största besparingarna. Varför hamnade Region Norrbotten där de är i dag?
Hon medger att det måste tillkomma mer effektiva arbetssätt.
– Men det kan lika gärna handla om mer lyckade upphandlingar, eller en effektivare administration. Men i det patientnära arbetet går det inte att slimma mer. Vi har fler och fler multisjuka, en ständigt inkommande ström på avdelningarna.
Kan regionen minska på personal med hänvisning till att vården blir mer digitaliserad?
– Det är som vanligt våra medlemmar som får ställa upp dygnet runt, även i digitaliseringen. Vi lider inte av övertalighet – tvärtom är vi ett bristyrke. Därför svårt att se hur ekvationen ska gå ihop. Däremot är digitaliseringen nödvändig och förhoppningsvis fyller den ett positivt syfte, säger Vårdförbundets ordförande.
Kommunals Marianne Engberg vill ännu invänta konsultrapportens innehåll innan hon dömer ut den helt.
– Effekterna vet vi inget om ännu men farhågorna är att många far illa i stålbadet. Det går inte att slimma mer. Medlemmarna tål inget mer.