Mellanstadieläraren Björn Lindberg, professorn i malmgeologi Tobias Bauer och dokumentärfilmaren Jimmy Sundin ska bestiga alla Sveriges högsta berg, helst på två veckor.
Tisdag är avresedag. Vi befinner oss i ett bostadsområde i Luleå. Tre pulkor i signalorange ligger i Jimmy Sundins garage. Björn Lindberg rotar runt i sin, packar det sista. Han hittar ett kuvert i en plastpåse som han håller upp. "Björn. Öppnar när du saknar oss". Det är från barnen och frun Lina. Ett kollektivt "åh, så fint" hörs. Jimmy Sundin ger upp sina packningsförsök.
– Gud förbaskat så mycket grejer. Nä, jag orkar inte mer. Jag får packa om ikväll.
I ett garagehörn står expeditionens ledare Tobias "Tobi" Bauer, klart lugnast i trion. Men han har också tyngst ansvar på färden som ska komma. Han ska göra de svåra vägvalen, bedöma lavinrisker, isens fasthet.
– Tobi född i alperna. Redan som barn tog hans pappa med honom ut på tur. Vi andra har begränsad erfarenhet av alpinism, men är klättrare sedan länge. Men vi litar 100 procent på Tobi, säger Jimmy Sundin.
Att bestiga en fjälltopp på vintern innebär skidor, stegjärn, isyxor, rep, isskruvar och enorm kunskap. Men själva expeditionen, att på skidor ta sig mellan varje topp, handlar om uthållighet, fysisk och mental.
– Jag skulle säga att det är ungefär 80 procent pannben och 20 procent fysisk ansträngning, säger Jimmy.
Samtidigt innebär bestigningen av Sarektjåkkas fyra toppar bland annat en kamvandring som får den mellan Kebnekaises två toppar att framstå som en söndagspromenad.
– Det blir den tekniskt svåraste delen. Vi går upp via glaciären och det blir mycket upp och ner. Sen är det väldigt exponerat med en knivvass kam och sen en vertikal firning, förklarar Tobi.
Han avbryts av Jimmy som håller upp en petflaska med gyllene innehåll.
– Lite tysk schnaps för stämningen.
Packningsrallyt är i full gång dagen innan expeditionen ger sig ut i fjällen. Minimalism och säkerhet är ledorden.
Tobi fortsätter berätta om färdvägen som för dem genom Sarek till Akkamassivet. Sedan vilodag i Ritsem och påfyllning av mat.
– Första etappen kommer också att vara svår på grund av att vi är i radioskugga och det är nationalpark så vi har inga skoterspår att följa, säger Jimmy.
Även om expeditionen är extrem enligt mångas mått, har trion satt säkerheten först och inte tullat på bekvämligheten när det går.
– Vi kommer att sova i stugor när det är möjligt, sen har vi stöd från min kollega som hämtar upp våra pulkor på en sträcka, säger Jimmy Sundin.
Det blir lite snack om maten, frystorkat givetvis. Trion väger tydligen lika mycket.
– Vi är alla lättviktare, runt 63 kilo vid invägning. Vi har med oss 5000 kalorier per dag, säger Jimmy Sundin.
Lite mer än dubbelt så mycket som en 63-kilosperson bör konsumera dagligen. Som krydda har Jimmy och Tobi valt att släpa med sig energibars, ost och ölkorv.
Exakt vad Björn Lindberg packat får jag aldrig veta, men hans snackspåse var tydligen inte särskilt lättviktig.
"Hur mycket väger den här?" frågar Jimmy Sundin och håller upp påsen med kameragrejer. Lättnad uppstår när de övriga gissar på cirka tio kilo.
Tillbaka till utmaningen. För drygt ett år sedan gjorde ett internationellt team av proffs på friåkning samma sak som trion nu ska göra, men det tog dem en månad. Björn, Jimmy och Tobi har tre veckor på sig.
Tobi säger att det borde ta 14 dagar, Jimmy menar att två och en halv vecka är mer rimligt. Oavsett tiden så blir de första svenskarna som klarar detta - om vädrets makter är med dem och de inte skadar sig.
Vad gör då att de kan klara det när det tog proffsen en månad, undrar jag.
– Vi är alla mer konditionsinriktade, de som gjorde det var friåkare och fokus var fin åkning. Sen vägde deras pulkor 80 kilo, säger Jimmy Sundin.
– De kommer garanterat att ha åkt finare än vi utför. Men vi har bättre vana i de svenska fjällen och kommer att göra bättre vägval,, säger Tobi.
Jimmy Sundin ska filma hela expeditionen och tanken är att det ska bli dokumentär som sänds på SVT. "Det var en förutsättning för att finansiera det hela. Men det är klart en det blir en extra press att leverera något", säger han.
Björn Lindberg, mellanstadielärare och teamets skåning, blev klar för expeditionen i december. "Vi ska först jobba med termen skjuta fram, och sen jobbar vi med termen ställa in", säger han om de utmaningar gruppen ställs in för.
Ledaren och professorn Tobias Bauer, ursprungligen från Tyskland, är gruppens ledare och har bland annat erfarenhet från Aconcagua, 6961 meter, världens högsta berg utanför Asien.
"Det kommer inget vi inte är förberedda på, men vissa variabler måste man alltid respektera", säger han.
Björn Lindberg var sist in i expeditionen efter att en annan småbarnsfarsa inte fick ihop livspusslet.
Hur förberedd är du?
– Mjaeä, sedan jag fick reda på det i december så har jag tränat och förberett mentalt mig så gott jag kunnat, säger han och avbryts av Jimmy:
– Fel svar! Du skulle sagt: Jag är född till det här!
Stämningen är på topp men nerverna inför avresan gör sig påminda. När jag pratar med Jimmy Sundin kvällen innan de ska iväg lyfter han fram hur oerhört viktigt det är att de har sina familjer i ryggen.
– Min fru Maria vet att det här kommer att förändra mig. Hon sa: "Du måste få göra det här, det kommer att göra dig till en ännu bättre pappa", säger han.
Ändå plågas han av ett dåligt samvete, för kvar i Luleå medan trion skidar genom de svenska fjällen blir frun, deras 1,5-åring och hunden Senja.
– Jag vet ju hur intensivt det är när vi är två stycken. Och det är samma för oss alla tre, säger Jimmy.
Alla tre har barn och fru hemma, men också jobb som beviljat tjänstledigt. Pressen på alpinisterna är tredelad: familjen, tidsnöd men också en av orsakerna att expeditionen är möjlig – det ska bli dokumentär av strapatserna, finansierat av SVT.
– Jag måste få ihop nog mycket för att leverera en film, då blir det inte så kul att bara filma 50 minuter förberedelser och sen bryter vi.
Redo för avfärd. Med bil till Kvikkjokk och skoter ut till Pårtestugan kvällen inleddes strapatsen. Dagen efter gav sig gruppen av på skidor mot Pårtemassivet.
Vädret är den faktor som kan ställa till det mest av allt, men till sin hjälp har de en satellitnödsändare som kan ta emot både sms och väderprognoser.
– Så Tobis fru Susi kommer att skicka väder- och lavinprognoser dagligen, säger Jimmy.
– Vi har lite buffert med tiden. Sen är det ju så att vi är familjepappor allihopa så blir det för farligt så bryter vi, om lavinrisken stiger gigantiskt eller så, säger Tobi.
När dessa rader skrivs har gruppen avverkat de första två topparna Pårtetjåkkå och Palakttjåkkå och rör sig mot Sarektjåkkå.