Fredag den 23 september träffas ett 90-tal kvinnor från Nordens alla länder samt Färöarna, Grönland och Ryssland i Uleåborg på en konferens för kvinnoorganisationer. Ämnesfrågan för konferensen är sexslaveri, något som organisatören Eva Engman tillika ordförande för Kvinnojouren i Norrbotten, anser är en fråga som håller på att glömmas bort. Hon har jobbat med frågorna i nästan 30 år och har på nära håll sett utvecklingen för sex- och människohandeln.
– När sexköpslagen först kom till fanns ett stort engagemang från både myndigheter och allmänheten. Idag ser man mellan fingrarna eller rycker på axlarna åt det. När polisens resurser krymper som de gör just nu så prioriterar man inte längre de här frågorna, säger Eva Engman.
Men att sexhandeln i Norrbotten prioriteras bort är inget polisen i region Nord håller med om.
– De resurser vi har ska fördelas där de behövs. Vi har den numerär vi har och vi försöker utnyttja personalen så bra som möjligt. Någonstans måste man göra en prioritering men den här typen av brottslighet är självklart inget vi blundar för, säger Lars-Ivar Johansson, spaningsledare i region Nord.
Statistiken för misstänkt människohandel visar en uppåtgående trend. Under 2014 rapporterades 111 fall, 2015 rapporterades 195 fall och under första halvåret på 2016 har redan 163 fall rapporterats.
– Allt pekar mot en kraftig ökning i år, och det är en trend som vi nu sett i flera år, säger Kajsa Törnqvist Netz som på Migrationsverket samordnar arbetet mot människohandel.
– När vi får vetskap om det finns något som försiggår så gör vi en insats mot det. Gör spaning för att få stopp på det. Visst förekommer det men det är inte alldeles lätt att förhindra och det är bara böter i straffskalan för att köpa sex, säger
En stor anledning till att utvecklingen ser ut som den gör, menar Eva Engman, är att synen på sexköp håller på att normaliseras.
– Jag har jobbat sedan 90-talet med frågan och vi hade mycket mer engagemang tidigare från alla håll. Folk tar det inte på allvar längre att någon köper sex, säger hon.
Vad behöver göras åt det?
Man måste ut och tala om hur det ser ut. Man måste kartlägga det och polisen måste vara tydligare att det här är ett brott som beivras. Jobbar de mer med frågan så blir den mer synlig, säger Eva Engman.