Agneta Larsson är familjebehandlare på Luleå kommuns föräldrasupport och vägleder föräldrar i olika frågor, bland annat om skärmvanor. Kigge Fasth är verksamhetsledare på Tjejjouren Luleå och har erfarenhet av att möta barn som blivit utsatta på nätet. De två jobbar med ett nytt samarbete för att lyfta samtal med unga och föräldrar kring nätvanor, som ska resultera i informationskampanjer och föreläsningar.
Vilken fråga är den vanligaste från föräldrar?
– Hur mycket barnen ska få sitta vid skärm och hur man ska få dem att göra annat, säger Agneta Larsson.
Vad ger ni för tips?
– Nummer ett, få ditt barn att känna att du gillar det den gör. Om barnet gillar att spela, visa då att du tycker spel är viktigt, men också att mat, sömn, läxor och annat är viktigt. Så inte barnen känner att föräldrarna tycker att de gör något dåligt när de har skärm.
– Skärmtid är inte synonymt med dåliga föräldrar, vi vill döda den myten, säger Kigge Fasth.
Signalerar vi föräldrar ofta att skärm är dåligt?
– Det är lätt att få en negativ syn på spelandet, för att man inte gjort det själv. Men se det som en naturlig del i barnets tillvaro. När det gäller sådant som kalas och idrott är vuxnas engagemang stort, men skärmar lämnas ofta åt barnen själva - tills det händer något tråkigt, då plockas appar eller skärmar bort, säger Agneta Larsson.
Vilka är era råd kring detta?
– Fråga "Hur var din dag på nätet?". Normalisera samtalet, oavsett om det är bra eller dåliga grejer, säger Kigge Fasth.
– Om barnen vill berätta om något som hänt i spel, lyssna, även om ni själva är ointresserade, med en ickevärderande ton, säger Agneta Larsson.
I sitt arbete möter Kigge Fasth barn som har blivit utsatta för brott på nätet.
– Vem som helst kan bli utsatt. Barn ska inte behöva bära det själva. Vi lär barnen "stopp min kropp", men det finns ju vuxna som behöver lära sig "stopp din kropp". Vi ska vara fullt medvetna om vad som kan hända, och hjälpa barnen att navigera. Vi behöver också prata om hur man gör för att inte utsätta andra, säger hon.
– Vid utsatthet ska det vara lika lätt för barnet att ta upp det som annat, och vi kommer aldrig dit om vi inte redan gjort plats för dessa samtal tidigare. Var tydlig med att barnet inte kommer att straffas för att de berättar, säger Agneta Larsson.
– Den drabbade kan ofta bli den som utesluts från plattformen och då blir det en dubbelbestraffning, säger Kigge Fasth.
Åldersgränser för spel och appar, vad säger ni om det?
– Luta er mot det! Åldersanpassa. De finns ju där av en anledning, säger Kigge Fasth.
– Signalen till barnet ska vara att jag vill dig väl, precis som när vi ber dem ta på bilbältet, säger Agneta Larsson.
De två är eniga om att ett levande och naturligt samtal mellan barn och föräldrar om vad som sker på nätet är något som kan skydda mot negativa upplevelser online. Att stänga av barn från internet som skydd förespråkar ingen av dem. Däremot är de för åldersgränser och att föräldrar hjälper sina barn att göra rätt inställningar - och är delaktiga i barnens digitala liv.
– Om man kapar nätet för barn blir de utanför en gemenskap. Ingången ska vara, internet är fantastiskt! Och så måste vi också prata om riskerna, säger Kigge Fasth.