Rebecka är nyförlovad och trivs bra i sin relation. Problemet är att hon är beroende av uppmärksamhet från andra män. (Genrebild).
Hej relationscoachen!
Jag har ett ganska pinsamt problem. Jag är en kvinna på 30 år som nyligen förlovat mig och trivs bra i relationen jag har med min sambo. Problemet är att jag är beroende av uppmärksamhet från andra män. Jag älskar min sambo och vill egentligen inte vara med någon annan, men när jag går ut med mina kompisar vill jag nästan ta av mig ringen för att fler ska ragga på mig. När jag träffar nya män så säger jag sällan att jag är upptagen för att jag vill att de ska vara intresserade av mig. Det här beteendet ger mig så dåligt samvete och även om jag aldrig skulle vara otrogen är jag rädd att gå över gränsen. Jag skulle själv bli ledsen om min sambo gjorde samma sak men jag kan verkligen inte låta bli. Varför räcker inte bekräftelsen jag får från honom?
Mvh Rebecka
Svar:
Hej Rebecka!
Tack för ett modigt mejl, som jag förstår kan kännas pinsamt, men som jag hoppas ska kännas annorlunda efter du läst mitt svar. Du avslutar med en fråga jag inte kan besvara säkert, men ska i slutet av texten försöka. Vad tror du det beror på att du vill ha mer bekräftelse än du får från din fästman?
Låt mig börja med att fråga vad du ser som det egentliga problemet med ditt behov av flirt och bekräftelse från andra män? Rädsla att såra din man? Eller handlar det om tankar och idéer om hur du borde vara som stadgad kvinna? Hur samhället och kulturen betraktar ditt beteende? Men är det nödvändigtvis någon som far illa? Och om du inte får dina behov tillgodosedda i relationen, vad är din plan? Ska du leva otillfredsställd? Du skriver själv att du inte kan låta bli, och jag tror dig, för behovet ligger djupt hos dig. Så därför undrar jag: Om du inte kan sluta, och det är något du känner att du verkligen behöver, varför inte vara öppen med det till din sambo?
Om du inte är det så finns det ju ett slags svek, ett undanhållande som i sig skapar sår och lidande. Jag förstår att det finns en rädsla för hur det ska kännas för honom, och du skulle ju inte alls tycka om att han flirtade med andra kvinnor. Men han kanske inte alls har det behovet, så det är ju möjligen en icke-fråga. Och hur vet du att ditt beteende är något som han far illa av? Vi bär alla på kunskap om vad som betraktas som rätt och fel, men relationer måste inte alltid vara styrda av normer. Fler och fler hittar egna vägar utanför normer och moral som i århundraden styrt och tryckt ned människor. Så mitt förslag är att du är ärlig och berättar vem du är som människa, vilka behov du har och vad som händer med dig när de uppfylls och vad som händer om de inte tillgodoses.
Nicke Nordmark är NSD:s relationscoach, skicka din fråga till honom. Kontaktuppgifter finns i faktarutan.
Jag förstår att det kan låta skrämmande och svårt, men vad är alternativet? Om det är som du säger, att du inte kommer svika honom genom att vara otrogen, vad är det han kommer ogilla? Klart det kan skapa oro att du trots allt vill hoppa i säng med en flirtig hunk från krogen, men då handlar ju problemet om tillit mellan er, inte om flirt. Om det är bristande tillit som är en utmaning för er, så är det ju det som behöver adresseras. Handlar det om hur han kan uppfattas som man, som tillåter ”sin” kvinna att flirta med andra män? Om det är problemet, så är det ju det ni ska prata om. Stolthet, risken att känna sig förminskad och bortgjord, och vad det gör med honom och vad du kan göra för att få honom att känna sig manlig och trygg. Kanske känner han sig otillräcklig och oduglig, och då är ju det jätteviktigt att prata om för er.
För att ändå försöka ge svar på din fråga om varför du behöver mer bekräftelse än du får från din man, behöver jag veta hur mycket du får från honom. Ger han dig den sortens bekräftelse du behöver som kvinna? Jag föreställer mig att det för dig handlar om att bli sedd som en sensuell och attraktiv kvinna. En kvinna som är åtrådd och sexig. Du får kanske det i viss mån, men inte så mycket du behöver. Varför just du behöver mycket av den varan är svårt att svara på i denna form. Men varför måste det ses som en brist? Vi är alla skapta olika och har helt enkelt olika behov. Utmaningen är att förstå dem och kunna kommunicera dem öppet och ärligt och bli bemött med generositet, respekt och kärlek när man gör det. Där ligger er egentliga utmaning. Om du initierar ett sådant samtal så kanske han öppnar och berättar mer om sina behov, och du får chansen att möta honom i det.
Lycka till!