Luleå tekniska universitets roll som en institution för forskning och utbildning har accentuerats i och med de pågående industrisatsningarna i Norrbotten och Västerbotten.
– I Norrbotten är fokus på järn och stål, men om man lyfter blicken så ser man att vätgas är mer än ett reduktionsmedel i metallurgiska processer, säger Rikard Gebart, professor i energiteknik vid Luleå tekniska universitet.
De planerade industrisatsningarna kommer att kräva en stor utbyggnad av elproduktionen i Sverige.
– Bara Norrbotten kommer att kräva en 50-procentig ökning av elproduktionen i Sverige. Det realistiska alternativet är vindkraft men problemet är att den inte är planeringsbar så man behöver lagra elen. Det är här vätgasen kommer in och det fina med den är att den går att lagra, säger han.
Man behöver då kunna transportera och lagra vätgasen, men det finns ingen "bästa metod" utan det beror på många faktorer.
– Man behöver bygga upp en distributionskedja för vätgasen som kan vara med lastbil, tåg eller med pipelines, men man kan även transportera elströmmen och göra vätgasen på plats. Fast även i det fallet behöver man kunna lagra vätgasen, säger han.
I Hybrit-projektet har man planerat för att lagra vätgasen i bergrum, men det finns fler sätt att lagra den.
– Att lagra i komprimerad form är nog energimässigt mest effektivt och det billigaste. Ska man lagra stora mängder blir det ganska dyrt att bygga bergrum så då blir pipelines intressant.
Efter ett initiativ från Finland tittar man nu på en pipeline från Umeå runt Bottenviken till Raahe i Finland. Den skulle bli cirka 150 mil lång inklusive en avstickare till Malmfälten. Längs vägen tas vätgas ut vid industrierna men man kan även tillföra vätgas från till exempel Markbygdens vindkraftspark.
– En fördel är att pipelinen är ett jättestort lager, en stor komprimerad gasbehållare, där gasen kommer att ha ett tryck på över 100 bar, vilket gör att man, under en kortare tid, kan ta ut mer vätgas än det som trycks in. Vad vi som forskare kan göra är att sätta upp olika scenarier och räkna på dem så man kan jämföra olika alternativ, säger Rikard Gebart.
Omkring 60-70 centimeter i diameter skulle den kunna vara enligt LTU:s beräkningar och dras ovanpå markytan. Problem med till exempel korression och underhåll gör en havsdragning är mindre troligt. Till skillnad från naturgas som är tung, är vätgasen lätt och vid ett läckage så stiger den.
– Några meter från läckan så är den i princip ofarlig, så mest troligt placerar man pipelinen ovan mark, säger han.
Ett annat sätt att lagra vätgas är i metanol, vilket man forskar kring i LTU Green Fuelanläggningen i Piteå.
– Det är ett alternativ till att lagra vätgas i trycktankar. Fördelen är att det är enkelt att lagra en vätska då du bara behöver en primitiv tank. Det gör det billigt att göra jättestora lager. De mängder som krävs för ett stålverk är lätta att göra.
När man behöver energin så omvandlar man metanolen genom en process och får då ut vätgasen igen.
– Det fina med metanol, förutom att lagra vätgas, är att metanol går att använda till annat också, som motordrivmedel. En fördel med ett kemiskt bränsle är att man kan trycka in enorma mängder energi på kort tid, till skillnad från batterier, säger Rikard Gebart.