På torsdagen meddelande Svenska tornedalingars riksförbund att arbetet med förstudien nu är igång. Under några månaders tid ska vittnesmål från en mörk tid i de meänkielitalandes historia samlas in. En del av dem som under 1900-talet vistades på så kallade arbetsstugor under svåra förhållanden och även utsattes för skallmätningar lever fortfarande och kan berätta om vad de blev utsatta för. Allt som ett led i försvenskningsprocessen och samhällets försök att utplåna meänkieli som språk.
– Vad förstudien leder till får vi se. Det kan bli en sanningskommission, eller en vitbok, berättar Bengt Niska, ordförande i förbundets styrelse.
Svenska tornedalingars riksförbund genomför förstudien i egen regi, med hjälp av filosofie doktor Kurt Persson.
– Vi är ute i sociala medier och uppmanar meänkielitalande att träda fram och berätta. Det är hög tid att göra det här nu, menar Bengt Niska.
Han påpekar att försvenskningsprocessen tvingades på de meänkielitalande underlån tid och den pågick så sent som in på 1960-talet. Enligt Bengt Niska har så många som en fjärdedel av länets invånare sina rötter hos de meänkielitalande.
– För oss handlar det om att få ett avslut för att kunna lägga det som hände bakom oss. Vi måste nå en försoning. Men det är också viktigt att vi lär oss och får kunskap inför framtiden. De som kommer från en meänkielibakgrund är den minst kända minoriteten i Sverige. Samtidigt är vi väldigt många. Det skulle inte förvåna mig om Stockholm är den stad som har flest invånare i landet med meänkielibakgrund. Och om du åker ut på Hertsön i dag (i Luleå, reds. anm.) behöver du inte prata svenska, säger Bengt Niska och skrattar.
Förstudien finansieras med pengar från kultudepartementet.