Sara kom i kontakt med den äldre pojken, som skulle fylla 18 år, på en festival.
Kort senare skickade han en vänförfrågan på Facebook till henne.
Det var sommaren år 2014 och de hade sporadisk kontakt.
Det skulle dröja till våren år 2015 innan den kontakten urartade.
Saras mamma Lena berättar att hon såg ett förändrat beteende i dottern.
– Hon låste in sig och ville alltmer vara för sig själv.
Lena kontrollerar kontinuerligt barnens mobiltelefoner och vid ett sådant tillfälle fanns en bild kvar.
Bilden var en nakenbild på Sara.
– Han bad om bilder, han beskrev hur de skulle se ut. Varje gång jag hade skickat en bild skickade han ett meddelande och bad mig radera den och det gjorde jag. Den gången mamma hittade bilden hade jag inte gjort det, säger Sara.
”Jag blev kall” säger Lena, som ringde upp numret bilden var skickad till.
På så sätt hade hon både telefonnummer och namn till killen som bett om, och fått, bilden via SMS.
– Jag kontaktade polisen, lämnade de uppgifter jag hade och flickans telefon. Det visade sig att det gick att låsa upp raderade bilder. Det fanns många bilder.
Kort därpå blev Sara kallad till polisförhör.
– Det var jättejobbigt. Det kändes som att jag fick gå i genom allt igen. Det kändes då och det känns fortfarande som att det var mitt eget fel. Jag tog ju själv bilderna, jag skickade själv bilderna... jag förstår inte varför, säger Sara.
Sara stängde in sig ännu mer sedan allt uppdagats.
Hon vägrade gå till skolan.
När rättegången inleddes, började hon skära sig själv.
Hon var rädd för att vara ensam och såg till att hon aldrig behövde vara det.
Andra – uteslutande tjejer – lär ha skickat SMS om att hon måste ta tillbaka allt hon sagt i frågan.
Bilderna på henne cirkulerade och hon och hennes syskon fick glåpord kastade efter sig.
I tingsrätten dömdes ynglingen för sexuellt utnyttjande av barn, då han vid ett tillfälle haft sex med en annan flicka som då nyligen fyllt fjorton år.
Gällande misstankarna om utnyttjande av barn för sexuell posering, som Sara utsattes för, frikändes ynglingen. Avgörande för domen är att det av bilderna inte går att säga att hon bara är tolv år och pojken har i förhör sagt att han trodde att hon var äldre än hon är.
”Vi konstaterar att om vi enbart fått se de aktuella bilderna, utan att veta att Sekretess A (Sara) endast var tolv år, så hade vi inte kunnat göra någon säkrare bedömning av att hon var under 18 år” skriver tingsrätten i domen.
Lena är besviken:
– Jag tror att jag får vara nöjd med att han är en dömd sexbrottsling, att det här kommer att påverka resten av hans liv också, exempelvis när han söker jobb. För det är klart att det känns bedrövligt att han får ett förhållandevis kort straff – skyddstillsyn med särskild behandlingsplan – för det som hände med den andra flickan. Sedan kan han gå vidare med sitt liv. Har han ens förstått vad han har gjort? Vi får leva resten av våra liv med det här.
Lena vill skapa debatt kring Internet och det som händer där:
– Vi måste prata med våra barn, kontrollera vad de gör på sociala medier, vad som finns i deras telefoner och vilka människor de umgås med. Vi måste prata med flickorna om att aldrig skicka bilder som de inte skulle vilja visa för sin mamma och att i vänlistorna på sociala medier bara ha människor som de känner och som är i den egna åldern. En flicka som är tolv år har ingen anledning att umgås med en pojke som är nästan arton år. Vi måste prata med pojkarna om vad som är okej beteende, vad man aldrig kan be om på nätet. Det handlar om att skydda alla barn.
Lena skulle helst se att skolan och ungdomsgårdarna kompletterade hemmen i att prata om sociala medier.
Inte som enstaka insatser, som sker på många håll i dag, utan som återkommande inslag i utbildningen och vardagen.
– Största ansvaret ligger på oss föräldrar. Någonstans på vägen har vi, vuxenvärlden, tappat greppet. Vi är inte barnens vänner, vi är deras föräldrar, säger Lena.
För familjen går livet vidare. De har flyttat från den plats de bodde på när det här hände, till en annan kommun. De har hittat olika vägar för att bygga upp Saras självkänsla och självförtroende igen och hela familjen mår långsamt men dock bättre.
Fotnot: Sara och Lena är påhittade namn, i verkligheten heter de någonting annat.