Berättelsen om ett samhälle som levt upp på grund av gruvan ser ut att snart ta slut. Åtminstone tillfälligt.
Medan Pajalaborna går man ur huse för att manifestera hoppet om en räddning jagar Northlands Resources ledning finansiärer. Tiden tickar och beskedet har varit tydligt. För varje dag som går sjunker hoppet om att gruvan ska öppnas igen.
Problemen kan sammanfattas med transporter, kapital, expertis, optimistiska kalkyler och produktionskapacitet.
Magnus Ericsson som är både professor i mineralekonomi och konsult inom gruvbranschen ser trots det en ljusning i framtiden.
– Northland går förmodligen i konkurs. De har varit duktiga trots sin litenhet, men det räckte inte. Däremot kommer det säkert någon ny intressent som vill starta gruvan på nytt när järnmalmspriserna går upp.
Han säger att det finns en rad orsaker till att gruvsatsningen på Tapiluvuomamyren haft problem.
– Det är svårt men inte omöjligt att starta en gruva i Sverige i dag. Det är en rad små problem som tillsammans kan fälla ett projekt.
Till att börja med måste det finnas ett stabilt och uthålligt kapital i grunden.
– Vi ser hur Boliden regelbundet drar igång nya gruvor i alla tider. Även LKAB, trots att de haft en del problem att komma igång med de nya satsningarna. Det har alltid varit svårt för de som inte haft någon produktion tidigare. Det finns sådana exempel också, till exempel Björkdalsgruvan norr om Skellefteå som bryter guld.
Även den numera etablerade koppar- och guldgruvan i Aitik hade stora bekymmer i början, skillnaden var att den drivs av ett stabilt bolag, Boliden.
En avgörande utmaning är att järnmalmsgruvorna sällan ligger vid järnvägen. Noterbart är att de nya som LKAB öppnat inte kräver så långa transporter till järnvägen.
– Man kan säga, om man spetsar till det, att en järmalmsgruvas överlevnadskraft är beroende av transportmetoden. Det är järnmalmsgruvornas akilleshäl.
Det är stora volymer som ska transporteras och kostnaderna blir höga. Northland är inte unikt i det fallet. Det ser ut så på flera håll i världen.
– Problemen för Northland kan sammanfattas i optimistiska kalkyler, vad det gäller behov av pengar, utveckling av järnmalmspriset och även produktionen. De gjorde missbedömningar. Järnmalmspriset var på toppnivå, 180 dollar per ton. Då såg man väldigt ljust på framtiden.
För att bygga upp en gruva krävs expertiserfarenhet, bland annat ingenjörer, tidsplanerare, projektledare, arbetsledare och ekonomer. Det är långt i från alla nystartade gruvor som har det.
Northland Resources kom inte heller upp till den planerade produktionen.
– Men de har haft ungefär samma kostnader. Man kunde inte bygga andra linjen i anrikningsverket. Kostnaderna per producerat ton blir högre än planerat och varje ton man säljer blir en förlust. Då behöver man mer pengar för att överleva.
Det var då de verkliga problemen började för företaget enligt Magnus Ericsson.
– Då får man dåliga villkor. Det blir dyrt att skaffa de här pengarna. Det blir en ond cirkel.
Trots allt detta tror Magnus Ericsson på en framtida gruva i Pajala.
– Behovet av järn kommer att öka i slutet av 2015 eller i början av 2016. Priset hamnar på 90 till 110 dollar på tio års sikt. Att starta gruva i Sverige är attraktivt eftersom vi har en stabil politisk och ekonomisk situation. Och järnmalmen i Kaunisvaara har mycket hög kvalitet.
När vändningen av järnmalmspriset inträffar råder det delade meningar om. Magnus Ericsson refererar till prognoserna för stålindustrin.
– Det ser bra ut på 10 till 15 års sikt. Men det här och nästa år kommer att bli tungt för alla.
Handelsbankens råvarustrateg Martin Jansson har i en tidigare artikel i NSD sagt att han tror att det tar längre tid.
– Min gissning är att priserna kommer att sjunka ytterligare 20 procent de närmaste 24 månaderna, sa han till NSD den 20 oktober.
Han pekar på att utbudet av järnmalm växer och att till exempel Australien medvetet arbetar med att pressa priserna för att konkurrenter ska tvingas lägga ner.