Kossorna vid Blomfeltsgården väntar på årets släpp.
Kostnaderna för bönderna har på senare tid stigit rejält för diesel men även för till exempel foder och gödsel. Extra utgifter som slår hårt mot gårdar som redan kämpat med lönsamheten. Mjölkbonden Nils-Olof Rehnman klarar sig relativt bra genom att han inte köper in gödsel och att hans ekomjölk ger lite mer pengar än vanlig.
– För de som har små marginaler blir det naturligtvis jobbigt.
Norrmejerier gick under tisdagen ut med att företaget höjer betalningen för den invägda mjölken med 30 öre per kilo för att bromsa den negativa utvecklingen. Det höjda mjölkpriset innebär ett tillskott kring 100 000 kronor per år för Rehnmans gård i Ale. En peng som minskar de ökade förlusterna, men inte täcker dem helt.
– Det är bra att man höjer. Det hjälper till. Men det blir en liten försämring med lönsamhet totalt ändå i och med de andra stigande kostnaderna, förklarar han och påpekar att Norrmejerier inte kan höja mer än så för tillfället.
– Norrmejerier gick ju lite back vid årsskiftet och höjer ändå priset, då måste det höjas i butiken. Det gäller att det går igenom för annars går ju Norrmejerier omkull.
Just nu får Arlas bönder bättre betalt, medan Norrmejeriers varor är dyrare i butik.
– Det håller ju inte. Lyckas vi inte med det får vi väl se om Arla köper upp oss eller vad som kan hända, jag vet inte.
Lönsamheten blir allt sämre och framtidshoppet tryter för en bransch som i Norrbotten får allt färre aktörer.
– Som det är nu är det enklast om man ärver en gård. Att börja från noll – att köpa gård med mark, maskiner och djur – det är väldigt svårt.
– Men det är många som inte är intresserade. De kanske tar jobb i en gruva eller vill tjäna bra med pengar istället för att fortsätta på pappans gård. Det är väl ett grundproblem att man tycker att det är för mycket jobb om man räknar timlön som bonde.
För att vända trenden och få fler att jobba som bönder skulle staten kunna gå in med garantilån för en ung bonde som söker lån, föreslår han, och menar att framtiden för de norrbottniska bönderna annars kan vara mörk.
– Det är utmaningar naturligtvis. Mat ska vi ju ha. Frågan är bara vem som ska producera den, vi eller någon annan?
Nils-Olof Rehnman har varit bonde sedan 1985. Han har nästan inga lån och känner sig därför relativt trygg trots de stigande kostnaderna.