Making a Home in the Swedish Hinterlands är rubriken som mötte New York Times läsare i december, med en bild på ett gult hus i Avan. Hinterland kommer från tyskan och kan översättas som ”landet bakom”, en aspekt kring Norrbotten som tas upp.
Norrbotten uppmärksammas i den världskända tidningen för att reportern Gabriel Leigh var på besök i mars. Flygbranschen är hans specialitet och i Monocle finns ett liknande reportage med fokus på näringsliv och industrier.
– Om man hör av sig och säger att man jobbar för New York Times öppnar det dörrar. Jag har inte träffat någon som inte varit intresserad att bli intervjuad då och det ger olika öppningar. Jag har alltid varit intresserad av Sverige och speciellt den norra delen, säger han.
Innan flytten till Strängnäs upplevde han och frun det som svårt att hitta något prisvärt boende runt huvudstaden. Han märkte att många i Stockholm hade en viss uppfattning om norra Sverige och när han såg vad huspriserna kunde ligga på i Norrbotten tyckte han det var galet billigt.
– Men man fick väga in saker som att bo ute i ingenstans, det händer ingenting och det finns inga människor. Så jag ville åka upp och kolla om det verkligen var så. I Norrbotten stod det klart att väldigt mycket är på gång och många hus är på ställen där inget händer. Samtidigt finns det många intressanta projekt, stora som små.
I artikeln träffar Leigh ett par som lämnat Stockholm för att flytta hem till Piteå och han frågar sig varför inte fler flyttar norrut.
– En del har sagt till mig att det är deras dröm att flytta in i ett gammalt hus långt uppe i norr. En slags romantisk idé som de flesta nog inte skulle göra i praktiken. Många vill flytta till hinterlands och ha ett ställe dit den moderna världen kanske inte når, som pandemin men även klimatförändringar och nedsmutsning.
– Folk tänker sig att komma bort från det och jag har sett att artikeln var bland New York Times mest populära någon vecka. Det finns en fascination i USA men även i Europa över hur man lever i ett land som Sverige och livet i norr representerar en extrem version av det.
Sedan bar det av till Luleå som beskrivs som det närmaste en metropol man kommer, med flygplats och ett av världens nordligaste universitet i vad som framstår som en utpost innan arktisk vildmark tar vid.
Han intervjuade landshövdingen Björn O. Nilsson på residenset.
– Han var väldigt välkomnande så det gav mig en ny insikt om planerna och projekten som finns. Man fick en bild av industrierna och vilka synergieffekter allt ger. Vi pratade om att ju längre norrut man bor, desto mer innovativt behöver folket vara för att klara sig.
Landshövdingen är glad över att ha fått medverka. Han ville lyfta både fördelar och utmaningar.
– Mycket handlade om förhållandena att bo här och att det inte är som att flytta till Grönland, som vissa har en uppfattning om. Att få exponering utomlands tror jag blir allt viktigare för norra Sverige. Det är ett high tech-län med spännande arbetsplatser och utvecklingsområden men vi har stora problem redan nu med bristen på arbetskraft och kompetens. Vi måste profilera oss och för att klara det måste vi lyckas få folk att flytta hit, säger Nilsson.
Jobbar ni specifikt med det?
– Det gör vi och vi försöker koordinera oss med regionen. Det måste vara prioriterat i framtiden och många studenter kommer till LTU. De vill vi ha kvar och vi har fått höra hur andra universitetsorter tar hand om dessa genom kommunerna, länsstyrelserna och så vidare.
I två artiklar tar Leigh upp lokala företeelser som Facebooks serverhallar, Luleå science park, Esrange, SSAB, Studio acusticum och Hybrit, i ett område till ytan stort som Österrike. Han listar även ”chilly innovation hubs” som Alaska, Svalbard, Uleåborg och Uralbergen.
– Egentligen inte som en jämförelse utan mer för lyfta att det finns en överraskande nivå av innovationer på de ställena. Facebookhallarna är rätt imponerande men man verkar inte kunna komma för nära. Känslan är att de bevakar dig, men det är så klart bra för regionen.
Reaktionen är att många blivit överraskade och i framtiden kan det bli nya fler artiklar.
– Känslan är som att man tillhör ett mindre sällskap av människor som känner till något. Som utlänning bosatt i Sverige känner jag mig rätt privilegierad att ha hittat ett sånt coolt ställe.