Det visar en nationell kartläggning som länsstyrelsen i Stockholm tagit fram. Eva Segerstedt är enhetschef vid stöd till barn och familj och ansvarig för de ensamkommande barnen i Piteå, hon har medverkat i den nationella kartläggningen. Hon tror att många av barnen som försvinner från Norrbotten helt enkelt inte vill bo här.
– Det hör man på dem, de säger att de hellre vill bo i Stockholm, Uppsala eller Göteborg till exempel. Men det största skälet till att de avviker är att de har fått ett avslagsbeslut, säger Eva Segerstedt.
Hon ser allvarligt på försvinnandena.
– Naturligtvis är det allvarligt, vi vet ju inte vart de är. Oftast försöker vi hålla kontakten med dem via telefon eller sms, men en del väljer att försvinna helt och hållet, säger hon.
Hon berättar att det också förekommer att barn försvinner trots att de inte fått något avslagsbeslut. I de fallen kan det handla om rädsla för att utvisas.
– Vi har märkt av en ökad oro sedan lagstiftningen skärptes, men ännu kan vi inte se att det lett till fler avvikanden, säger Eva Segerstedt.
Den 20 juli 2016 trädde den nya lagen i kraft, som bland annat innebär begränsningar av möjligheten att få permanent uppehållstillstånd, samt begränsad rätt till familjeåterförening.
– Vi har redan sett att det är fler som avvisas än tidigare, säger hon.
Barn med marockanska och afghanska medborgarskap är de enskilt största grupperna som försvinner.
– Det är jättehemskt, många av de här ungdomarna har genomgått fruktansvärda saker för att komma hit. Den enda information de har fått är det de har fått höra av smugglarna. Och det är inte alltid det stämmer med verkligheten. Man får inga "välkommen-till-Sverige-pengar", säger Eva Segerstedt.
– Vill de åka tillbaka till sina hemländer eller det land de kom i från så har de den möjligheten, de behöver inte försvinna.
Amir Hashemi-Nik är nationell utvecklingsledare vid länsstyrelsen i Stockholm, han har arbetat med att ta fram rapporten. Enligt honom befinner sig alla barn som försvinner i riskzonen för att bli utnyttjade.
– Inte minst när de hamnar i limbosituationen, där de inte kan återvända och samtidigt har de inte möjlighet att få stanna i Sverige. Där måste man se till att återvändandeprocessen blir mer effektiv eller titta på att ge barnen uppehållstillstånd, säger han.
Enligt Eva Segerstedt har så gott som alla ensamkommande barn kontakter på nätet.
– Det är omöjligt för oss att veta vad som händer där. Riskerna kan nog vara extra stora för den som fått ett avvisningsbeslut också dyker det upp något som kan vara ett alternativ, säger hon.
Hennes erfarenhet är att det aldrig funnits misstanke om människohandel i Norrbotten.
– Jag har ingen aning om det förekommer. Det är ingen orimlig teori, säger hon.
I absoluta tal är det i storstadslänen som flest barn avvikit sedan 2013. I Västra Götaland har 305 barn registrerats som försvunna, i Stockholm 256 och i Skåne 191. Lägst andel har Blekinge och Gotlands län med 2,4 procent registrerade som avvikna i förhållande till hur många ensamkommande barn som anvisats till kommunerna i länet, jämfört med Norrbottens 6,4 procent.
– Sett till hela perioden försvinner ensamkommande barn motsvarande ungefär två skolklasser i månaden. I vilket annat sammanhang skulle samhället acceptera det, undrar Amir Hashemi-Nik.