Det var den 5 februari 1945, vid 22:30-tiden, i ett lokalt dim- och snöbälte, som bombplanet, en SAAB B17 slog ner i en kulle en bit från Krokträsk, några mil söder om Älvsbyn.
– I den här delen av skogen så finns det en puckel och hade det inte varit för den så hade de kanske klarat sig, säger författaren Lars Gyllenhaal.
Haveriet inträffade under navigeringsflygning på sträckan Piteå–Älvsbyn–Unbyn–Luleå– Piteå. Haveriplatsen var 10 kilometer sydväst om den kurs den skulle ha hållit. Orsaken till olyckan har inte med säkerhet kunna fastställas, men enligt författarna till boken SAAB 17, Bo Widfeldt och Åke Hall, har besättningen "troligen i samband med inflygning i moln sökt att utröna molnbankens nedre läge och därvid kolliderat med marken".
Vid kraschen dödades sergeanten i flygvapnet Bengt Nilsson från Kalmar och värnpliktige korpralen i flygvapnet Rune Jansson från Spjutsbygd/Rödeby i Blekinge.
– Det råkade vara snöfall så det var sämsta tänkbara siktförhållanden. Sedan var det så att de går in på för låg höjd. Det kan ha varit så att de läst av fel på instrumenten eller att det var en felbedömning. Området har inte så många kullar så de hade otur att det var en kulle där, säger Lars Gyllenhaal.
Enligt de dåtida notiserna så tog det några dagar innan de hittade de båda kropparna och de kunde bärgas. Efter olyckan förs kropparna till Kalmar respektive Blekinge.
– Jag har varit i kontakt med en familj som har ett föremål från planet bevarat. Maken till kvinnan jag varit kontakt med såg som liten hästarna med slädar komma med kropparna som skulle till tågstationen i Piteå. Därifrån sändes de till Kalmar respektive Karlskrona, säger Lars Gyllenhaal.
De båda flygarna var baserade i Kalmar men var tillfälligt stationerade vid Kallax. Under den här tiden var det var många förband söderifrån som var i norra Sverige på vinterövning.
Än i dag kan man hitta rester av planet i terrängen där planet slog ner.
– De stora delarna tog man därifrån, men jag kunde räkna till flera tiotals delar där på platsen. En del är så stora att man kan läsa bokstäverna på dem. Det som förvånade mig var att färgen kunde vara så mörk efter 78 år utan att ha blekts nämnvärt, säger Lars Gyllenhaal.
Den exakta platsen är Lars Gyllenhaal försiktig med att peka ut. Det finns inte heller några vägskyltar som visar vägen dit eller något minnesmärke. Han fann den svårfunna haveriplatsen tack vare de få lokalt boende som känner till stället.
– Jag tycker de här sakerna bör få vara kvar där i sin miljö, för där berättar de en historia. Självklart berättar jag för arkeologer, historiker och journalister som vill komma till platsen, men jag vill inte säga det publikt, säger Lars Gyllenhaal.
När olyckan inträffade i februari så pågick kriget fortfarande, men den 8 maj så kapitulerar Tyskland på alla fronter och kriget tar slut.
– Det är olyckligt att de dör bara några veckor innan kriget tar slut. De har nog i bakhuvudet, när de flyger iväg, att snart blir det fred. Det tror jag att de kände, så då blir det ju lite extra tragiskt. Å andra sidan så är tyskarna i Norge vid krigsslutet relativt intakta vad gäller stridsdugliga förband. Det gjorde att regeringarna i Sverige, Norge och Storbritannien tänkte sig ett scenario där det kunde bli en slutstrid om Norge. Så det kanske inte kändes helt meningslöst att öva i februari 1945, säger Lars Gyllenhaal.