Varje natt, måndag – torsdag mellan klockan 19:00 och 06:00 är de igång. Asfaltläggarna längs E4:an i Norrbotten. Den här natten pågår arbetet i och omkring Kalix.
– Nu har vi först fräst den här sträckan. Sedan sopar och rengör vi ordentligt innan vi limmar med klistermopeden. Efter det kommer vår asfaltläggare och lägger ut asfalten, förklarar Patrik Enberg, platschef vid NCC som utför arbetet åt Trafikverket.
Den här sommaren från mitten av maj till mitten av september pågår beläggningsarbeten på E4:an mellan Jävre och Haparanda. De är två lag som delar på sträckan och Patrik Enberg leder laget som belägger mellan Töre till Haparanda.
– Det är bitvisa sträckor som vi belägger. Det är Trafikverket som tar fram dessa och det är de sämsta sträckorna som vi belägger. Det skulle bli så ofantligt dyrt om vi belägger hela sträckan, säger han.
När beläggs den här sträckan nästa gång?
– Det beror på hur mycket trafik det är, men här på E4:an som har mycket trafik kanske man belägger igen om10– 15 år, säger Patrik Enberg.
Bakom asfaltsläggaren går Mattias Teilus. Hans uppgift är att hålla koll på att det blir rätt höjder, lutningar och bredder. Det här är nionde säsongen han arbetar med asfaltläggning och han är, till skillnad mot flera i arbetslaget, inte säsongsanställd.
– På vintern så jobbar jag i garaget och skruvar i de här maskinerna. Tidigare har jag kört lite testbilar, men nu är jag på garaget och skruvar, säger han.
Vad tycker du är tjusningen med att lägga asfalt?
– Det är helheten. Det är mycket olika grejor och jobb man kan göra. Det är roligt att få till fina vägar, så det är bara kul att man får jobba, säger han.
Att hitta folk som vill ta ett jobb som asfaltläggare har blivit allt svårare. Det kan Patrik Enberg vittna om.
– Det är jättesvårt och det blir allt svårare att hitta folk som vill ligga borta. Alla familjer vill inte det. De är lättast att rekrytera folk från inlandet för de är vana att ligga borta för jobb. Man måste gilla det här livet för det är ett speciellt liv det här. Fast det är svårt att hitta folk här uppe i norr över huvud taget. Det gäller alla branscher, säger han.
Efter asfaltläggaren kommer vältarna. På tvåvägsvälten sitter Viktor Lundbäck från Kalix. Han är säsongsarbetare och han ligger också borta under veckorna.
– Ja, vi far dit jobben är. Att det är svårt att rekrytera folk förstår jag för det finns många som är hemmakära och inte vill ligga borta. När det sedan är säsongsarbete så blir det än svårare för folk känner en osäkerhet under vintern. De flesta som jobbar med det här har ett säkert jobb som också är säsongsarbete, men på vintern. Jag själv ska till Kiruna och skruva i större maskiner. Det jobbet hade jag i vintras och de sa att jag var välkommen dit den här vintern med, säger Viktor Lundbäck.
Emmelie Björnfot är enda kvinnan i arbetslaget. Hon är 21 år och tog sitt lastbilskort precis innan hon började på det nya jobbet.
– På beläggningen är det inte mycket kvinnor, men man kan se att det är fler som börjat köra lastbil. Emmelie här kör vår klisterlastbil, säger Patrik Enberg.
– Att det blir fler och fler kvinnor är roligt. Varför det är få kvinnor vet jag inte, men kanske är det för att kvinnor är lite rädda för mansdominerade yrken, men jag tycker det är roligt, säger Emmelie Björnfot.