Antalet patienter i Norrbotten, mellan 4 och 19 år, med diagnoser relaterade till hyperaktivitet har nästan fördubblats på åtta år. Ewelina Edenbrinks dotter är 10 år och har diagnosen adhd. Länge var Ewelina Edenbrink ensamstående och hon beskriver att det var tufft att hantera dotters energi och stundvisa konfliktsökande. Ibland kändes det som att utomstående skyllde dotterns beteende på undermåligt föräldraskap.
– Jag studerade och tog hand om dottern ensam och fick samtidigt ta hand om allas åsikter kring föräldraskap. I den situationen var jag någon typ av underklass. Det kanske inte alls var så att folk hade åsikter utan att det var jag som upplevde att det var så då. När jag till exempel var på biblioteket och min dotter lät mycket, då fick jag hantera det.
Hon säger att forskning visar att föräldrar till barn med adhd skriker mer åt sina barn.
– That goes without saying, det går inte att leva om man inte får skrika ibland. Det kan vara frustrerande.
Adhd behöver inte bli ett hinder i dotterns liv, tror hon.
– I skolmiljön är det viktigt att sitta still och vara tyst och göra som man blir tillsagd. Men samtidigt behöver det inte vara egenskaper som gör att du belönas senare i livet. Utan det handlar mer om att ha en bra självkänsla och att hitta sin takt. Mitt jobb som mamma är att bygga en trygg människa. I vårt samhälle finns plats för alla typer. Man får ta plats och vara högljudd så länge man gör det på ett respektfullt sätt.
Efter att hon fick papper på diagnosen blev det lättare att få hjälp i skolan. Nyligen bytte dottern skola och är nu väldigt nöjd.
– Den vi går på nu har bland annat projektpengar för att förbättra arbetsmiljön för barn med neuropsykiatriska diagnoser. De vet att jag inte kan hjälpa pedagogerna att vara pedagoger och de kan inte hjälpa mig att vara förälder. Om dottern haft en liten dålig dag ringer de inte och berättar det, för att vi ska slippa dålig energi hemma. Självklart hör de ju av sig om det hänt något. Men det funkar väldigt bra.
Ewelina Edenbrink ser superkrafterna i sin dotter. Exempelvis kan hon fokusera till 250 procent på ridningen, som är hennes stora intresse just nu.
Många med den neuropsykiatriska funktionsnedsättningen upplever att de har krafter utöver det vanliga. Ämnet är omdebatterat och en del hävdar att det sker en inflation vad gäller diagnostiseringen. Forskning har visat att adhd kan vara relaterat till en mognadsfördröjning, då delar av hjärnan hos personer med adhd är mindre än hos personer utan diagnos. Men denna skillnad minskar med åren.
Sara Erikssons dotter är 7,5 år, och har adhd samt autism. Hon har en något annorlunda bild av skolans anpassningsförmåga. Även hon har bytt skola för dottern, från Luleå kommun till Piteå kommun, men har i viss mån blivit besviken.
– Det är viktigt att se diagnosen som en kompass och en karta av ledtrådar. Ledtrådar till att börja finna vägar för att kunna hitta rätt stöd och hjälp för individen. Om samhället skulle bemöta personerna utan fördomar och ge dem rätt förutsättningar är de personer som kan bidra med fruktansvärt mycket.
I skolan är lektionerna ofta är långa- upp till 80 minuter. Klasserna är stora och störningsmomenten flera. Den sortens miljö är vad hon beskriver som "onaturlig" för en person med adhd. Mattelektionerna skulle exempelvis kunna vara mer praktiska och fysiska, menar hon.
Hur viktiga är förebilder?– De är jätteviktiga för att kunna känna att man duger. Min dotter ser upp till Viktor, som säger att det finns tre personer med adhd i varje klassrum. Men lika viktigt som det är att kändisar pratar, är det viktigt att vanliga svenssons gör det, och står för sin diagnos. Det ska inte ses som något fult.