Den världsomfattande katastrofen som heter covid-19 visar ännu en gång den djupa klyfta som skiljer människor i de rika delarna av världen och människorna i de fattiga delarna av världen åt. Den rika världen har stora resurser, om än inte alldeles tillräckliga när så många drabbas.
Den fattiga världen har små resurser att ta hand om dem som drabbas av pandemin, sannolikt blir de flesta utan vård.
Så långt gäller det de ekonomiska resurserna. Sedan finns det mänskliga resurser i form av närhet och kärlek mellan människor. Ofta talas det om en klyfta mellan den rika och den fattiga världen där de fattiga verkar stå på den vinnande sidan och de rika på den förlorande sidan.
Historierna berättar om kärlek, närhet och värme som är störst där nöden är som störst. Men som läget är i dag kan denna underbara resurs leda till massdöd:
Just nu tar människor med covid-19 sina sista andetag runt om i världen.
De som gör det utanför sjukhusens överfyllda salar gör det kanske med en anhörigs hand i sin, men då är sannolikheten stor att också den eller de som håller handen är eller kommer att bli sjuka och dö.
I Sverige har över tusen människor avlidit i covid-19. Många av dem har fått den mest avancerade vården men trots det inte klarat sig. De har under sin sista tid i livet, inklusive själva dödsögonblicket, inte haft någon anhörig hos sig som hållit dem i hand. Jag såg ett inslag på teve där en patient på en intensivvårdsavdelning ropade ”Håll min hand!”.
Förhoppningsvis hade någon i personalen tid att hörsamma denna vädjan åtminstone en liten stund. Alla dessa hjältar inom vården, såväl som inom omsorgen, är ju så hårt pressade. Deras arbetsbörda ligger ofta intill det omöjligas gräns.
Mitt i den krisen stiger nu nya hjältar fram. Det är de som erbjuder sig att hjälpa till där det som mest behövs för att samhället ska klara denna svåra tid och kunna komma ut så intakt som möjligt på andra sidan, mänskligt och på alla andra sätt. Det är de som ställer alla sina kompetenser och all sin kraft till förfogande, det handlar om allt från att rycka in i vården till att köra hem mat till dem som sitter i karantän i sina hem och skingra ensamhet.
Det är underbart att se volontärer som delar ut mat till hemlösa och till människor som på grund av att ha blivit av med sina arbeten har svårt att försörja sig och sina familjer. Det är fantastiskt att se sångare och musiker som ställer sig på gator, utanför äldreboenden eller på sina egna balkonger och bjuder på konserter.
Kärleken och värmen har intagit också Sverige på ett sätt som aldrig förr i modern tid.
På tal om kärlek så läste jag om ett lite äldre kärlekspar, Inga och Karsten, som hamnat på var sin sida om ett staket som på grund av coronapandemin satts upp på gränsen mellan Danmark och Tyskland. Varje dag tar sig Inga till gränsövergången där Karsten möter henne på cykel.
De sitter på var sin medhavd stol på var sin sida om stängslet och delar en termos kaffe eller en flaska vin. Så härligt!
Det frodas också härlig humor i denna svåra tid, mitt i tragedierna som när människor mister älskade familjemedlemmar eller när företagares livsverk går om intet och lämnar dem i ekonomisk kris och arbetslöshet för egen och andras del.
Så en gnutta humor.
En man meddelar på Facebook:
”Jag ska ha en stor coronafest. Ingen är välkommen!”.