Hon är i 30-årsåldern i dag och berättar om hur hon för några år sedan träffade den här killen, en kompis kompis, på en krog i Haparanda.
– Det var en vanlig snubbe som jag kände ganska direkt att det här inte kommer leda någon vart. Vi sågs och drack kaffe men jag sa att det inte kommer att bli något och sa hejdå, säger hon.
Då började han dyka upp på olika aktiviteter som Johanna deltog i, till exempel en bioklubb som visade film en gång i veckan.
– Jag försökte undvika honom och fick till sist gå och gömma mig när jag såg honom, ändå var jag jättetydlig med att jag inte ville träffa honom. Så fort jag gick med i bioklubben så gick han också med, och stod utanför och väntade när jag kom ut.
Johanna berättar att han en gång envisades med att hon skulle gå med åt samma håll, fastän hon bodde åt andra hållet. Då kom några tjejkompisar "till räddning".
Men nästa gång fanns ingen alls i närheten. Det var vinter och blåste kallt när hon promenerade hem mitt i natten.
– Då står han utanför min port – vid halv fyra. Jag tänkte att nu är det över, det är ingen som hör mig här. Då var jag fokuserad på att bara ta mig in i huset, säger hon.
Hon frågade var han gjorde där.
– Han sa att han hade varit ute och fotat och bara råkade förbi. "Jaha, är det här du bor?" frågade han.
Hon berättar att hon sedan flyttade till annan ort och att hon inte hört av mannen sedan dess.
– Jag polisanmälde det inte, utan det slutade när jag flyttade därifrån, säger hon.
*Johanna heter egentligen någonting annat.