Mejeri och till viss del köttproduktion är en stor del av den regionala matproduktionen.
Kriget i Ukraina har rasat i mer än ett år och livet har förändrats drastiskt för många ukrainare. Lika drastiskt har det inte varit för oss i Sverige, men även vi har i viss mån känt av svallvågen från kriget i form av ökade kostnader för drivmedel, el och mat.
För att Sverige inte ska vara lika utsatt vid en potentiell konflikt eller kris har frågan lyfts på nationell nivå att öka försörjningförmågan av mat inom landets gränser. Ett arbete som Länsstyrelsen i Norrbotten jobbat med under flera års tid genom Norrbottens livsmedelsstrategi, Nära mat.
– Vi har goda förutsättningar rent biologiskt för att producera mat och vi har jordbruksmark för att kunna öka produktion och produktivitet. Det är även gott om nederbörd och under sommaren kompenserar midnattssolen något för en kort odlings- och växtsäsong. Däremot finns det begränsningar när det kommer till att färre personer väljer att jobba med lantbruk och matproduktion, säger Hulda Wirsén, agronom, lantbrukare samt projektledare vid Länsstyrelsen.
För att lösa den knuten krävs till exempel fler ägarskiften inom lantbruket och att de som visat ett intresse för att utbilda sig inom lantbruk och matproduktion även väljer att stanna kvar där.
– Idag finns det stor konkurrens av starka företag som erbjuder bra betalt. Här måste lantbruket bli mer konkurrenskraftigt, säger Hulda Wirsén.
Det kommer också krävas att det finns en efterfrågan för den matproduktion som är tänkt att produceras i länet.
– Alla matproducenter måste få betalt för det de producerar. Här handlar det om att kunna visa på de skillnader som görs för miljön genom att odla på plats istället för att konsumenten väljer importerad mat. Lantbruken håller också landskap öppna och bidrar till attraktiva livsmiljöer både för människor, flora och fauna, säger Hulda Wirsén.
Enligt Hulda Wirsén behöver den närodlade maten betraktas med ett mervärde från konsumenterna.
Hon menar dock att man behöver se till de regionala förutsättningar som finns för matproduktion i länet och att det är viktigt fortsätta att producera det som man är duktiga på att producera. Mejeri och till viss del köttproduktion står för den stora merparten av matproduktionen i länet.
– I Norrbotten är det färre företagare idag, det är långt mellan gårdar och det är tuffare för branschen att bibehålla infrastruktur både inom och runt företagen. Det är också en mindre mängd råvara som går till slakteri och mejerier vilket också leder till högre kostnader i produktion, något som syns i dagligvaruhandeln. Det är en konkurrensnackdel, säger Hulda Wirsén.
Paprika sköt tidigare under året i höjden prismässigt.
I ljuset av inflationen och kraftigt stigande matpriser så håller konsumenterna desto hårdare i börsen och det har skett en minskning över vad som konsumenten köper i butiken.
– Ser man till köpmönstren så verkar det ju vara frukt och grönt som konsumenten sparar in på. Det är väl också där som vi har sett stora prisskillnader. Ta till exempel paprikan som kiloprismässigt kostat lika mycket som norrbottnisk ost, säger hon.
Men i det långa loppet krävs det också att konsumenterna ser ett mervärde i det närproducerade.
Hon menar att det är viktigt att jobba branschöverskriande med hela produktkedjan. Det handlar till exempel om att kunna visa på en resa över hur en viss produkt tagits fram, och hur den därefter gått till handel och eller används i våra hem eller på restaurang.